"Den här boken är till alla dem som tror på kärleken."

"…du har blivit mamma, vännen. På riktigt."

Det är den första respektive sista raden i Anna-Lena Brundins alster om barn och föräldraskap. Tårna krullar sig lite av obehag när jag läser dem.

Det är själva slutklämmen, målet, det enda. Att bli Mamma På Riktigt. Den här boken har legat ett tag, har inte precis legat överst på min priolista. Men så upptäckte jag att världen omkring mig erövrats av gravida och postgravida par. En kompis tultar runt och är i stort sett bara en gigantisk mage med ben, en annan ploppade i veckan. Med dem båda upplevde jag en minnesvärd Roskildefestival för bara några år sedan.

Det är nya tider nu. Så jag plockade upp "Det svider lite" och tänkte att jag ju kunde se om någon förändring skett genom åren eller om en bok och föräldraskap fortfarande skulle få mig att slå bakut så som det gjorde då när någon mindre nogräknad kvällstidningsjournalist glatt proklamerade att kvinnor fick gröt i hjärnan av att amma. Burr.

Präktig. Så kan man sammanfatta "Det svider lite". Präktig och standardmedelklassPK, vilket innebär ensamadoption för karriärsmonstret och sädeshjälp för the token lesbian couple. Känns lite som det avsnittet i "Sex and the city" då Miranda låtsas vara lesbisk för att chefens fru så gärna vill ha in ett homopar i bekantskapskretsen. Påklistrat.

Många av historierna är rörande och mycket vackra. Tonen är varm, känslan som infinner sig är att det är riktiga människor det handlar om, riktiga oglamorösa människor. Det är också bitvis mycket roligt, som till exempel historien om föräldraparet som inte har ett enda foto av sin dotter, däremot en mycket närgången förlossningsfilm som visas vid middagsbjudningar. Brundin har en viss distans till de människor hon beskriver, vilket gör att allt inte bara blir sockersött och människors små egenheter och besattheter framställs på ett roligt, men samtidigt respektfullt sätt. Jag är ganska nöjd, på det hela taget. Förutom vissa detaljer då, som det där med Den Riktiga Mamman. Den delen är jag nog inte riktigt redo för än, om jag nu nånsin blir det.