Nyligen såg jag i ett av UR:s program på Kunskapskanalen hur en grupp forskare genom magnetröntgen lyckats fotografera det ögonblick då en tanke uppstår i den mänskliga hjärnan. Testpersoner fick se fotografier av okända människor som för dem representerade en främmande grupp eller subkultur. En piercad tjej med nithalsband. Magnetkameran registrerade genast ett blodflöde i de delar av hjärnan som har med rädsla och ilska att göra. Nästa bild. Samma piercade tjej, men med en skylt med information om namn, ålder och yrke. Ingen rädsla, ingen ilska. Den okända människan, symbolen för gruppen, nu förvandlad till individ. Kanske fungerar fotoboken Slöjor lite på samma sätt.

Under ett års tid har fotografen Elin Berge rest runt i Sverige och fotograferat unga muslimska kvinnor och tjejer klädda i slöja, och ställt frågor om hur de själva ser på slöjans funktion och symbolvärde.

44 färgfotografier: tagna på plats i befintligt ljus, dokumentär teknik, enkelhet. Klassiska porträtt med personerna i fokus. Inga miljöer eller annat bakgrundsbrus som distraherar eller tar blicken bort från människan. En person på varje bild, ibland två eller flera. Säkra blickar in i kameran. Personerna tar plats.

Slöjor av alla de sorter och slag. Olika färger, mönster och textur. Att det finns ett stort antal olika stilar och sätt att bära sin slöja på går inte att ta miste på. Och lika mångskiftande som alla dessa slöjor är, framstår dessa unga kvinnor och tjejer som bär dem. Framför betraktarens öga är de här tjejerna inga passiva objekt, de finns där för att de har något viktigt, en egen historia, att berätta.

Vid varje bild finns en personlig betraktelse eller självreflektion – utdrag från de samtal som var och en av tjejerna haft med Elin Berge. Åsikterna om vad som är rätt och fel, fult och fint, bra och dåligt med slöjan skiftar från person till person. Svaren på frågorna: hur, när och varför eller varför inte varierar. Tillsammans lyfter text och bild fram den unika individen – poängen är vad dessa unga kvinnor och tjejer har att säga.

De tror att slöjan är något som täcker kvinnans personlighet. De tror att hon inte får göra som hon vill eller klä sig som hon vill. Att kvinnor med slöja är svaga. Jag upplever det som att kvinnan har samma rättigheter som mannen. Slöjan kan inte dölja något. Personligheten syns i beteendet. När man snackar med en person och vet hur den är, hur den behandlar andra. Det är ju det inre som räknas. Jag visar folk vem jag är i och med att jag har slöja.

Hiba 15 år, Nyköping, går i nian

Att säga nej till att vara ett sorts objekt för att visa sin kärlek till Gud är ett otroligt offer som kräver stor styrka. Lever man i ett samhälle där vi har ett väldigt starkt kvinnoideal, och väljer att gå rakt emot Veckorevyn och Cosmopolitan och det där, då är man en otroligt fri kvinna.

Fazeela 21 år, Stockholm, studiekonsulent

Det handlar om identitet, om hur vi vill bli sedda eller inte sedda av andra. Framför allt handlar det om vad det innebär att vara kvinna och människa i Sverige idag – om "att en bit tyg på huvudet inte berättar hela historien om de som bär slöjor", som Elin Berge skriver i bokens förord. Klart är att den som väljer att följa sin egen väg, oavsett vilka samhällets eller gruppens normer och ideal är, alltid måste vara stark.

Längst bak i boken finns en analyserande artikel: "Slöjornas grammatik", där idéhistorikern Edda Manga belyser slöjans betydelse utifrån tre olika perspektiv, eller "spänningsfält": sensualitet/könsförtryck, tradition/modernitet och makt/motstånd. Med imponerande stor kunskap granskar hon slöjans funktion i en vidare historisk och samhällelig kontext. Fokus ligger på de forna kolonialmakternas roll för hur vi i dagens Sverige ser på kvinnor som bär slöja. Intressant är också att läsa om slöjans roll i det politiska spelet, om hur länder och regimer på olika sätt använder slöjan som maktmedel, där lagar och tvång kan handla både om på- eller av-slöjande.

Artikeln är saklig och akademisk, men ibland tenderar språket att bli allt för invecklat och abstrakt. Vissa saker hade kunnat förklaras enklare. Men lyckas man besegra detta textens motstånd har man mycket att vinna, för här finns mängder av fakta och information som egentligen alla borde känna till.

Det här är en undersökande fotobok, ett samtidsdokument om blicken, om hur vi ser på varandra, om hur vi själva vill bli sedda. Elin Berge har i sina porträtt i text och bild lyckats med konststycket att synliggöra.