I den här essäboken får vi veta vilka favoritförfattare Joyce Carol Oates har. Mest skriver hon om berömda engelskspråkiga författare, som James Joyce, Virginia Woolf, Emily Dickinson och D.H. Lawrence. En tidig inspirationskälla var Lewis Carroll. De hon tycker allra mest om verkar vara Henry James och Tjechov. För att inte tala om Hemingway.

En författares övertygelse består av en samling Oates-texter från 1973 och framåt. Det genomgående temat är litteraturens magi. Till människans särart hör hennes förmåga att tänka bortom här och nu, och det brukar ju litteraturen kunna vara till god hjälp med. Genom litteraturen kan vår tanke göra de mest hisnande resor till främmande länder, världsdelar och planeter. Ibland känns till och med den berättade världen mer verklig än den levda.

Det här upptäckte Joyce Carol Oates i tidig ålder. I En författares övertygelse delar hon med sig av några av de mest hisnande läsupplevelser hon haft. I essän "Inspiration!" uppehåller hon sig ett tag vid James Joyces "epifani"-begrepp (egentligen "gudauppenbarelse", en katolsk term för trettondagen) som åsyftar en plötslig delaktighetskänsla, ett upphöjt ögonblick av klart skådande. Oates kopplar begreppet till olika exempel på hur kända författare funnit inspiration i de mest slumpartade sammanhang. Som när William Faulkner skrev Stormen och vreden utifrån en bild av ett par leriga underbyxor på en liten flicka som klättrat upp i ett träd.

Tankarna i En författares övertygelse är inspirerade, men inte särskilt sorterade. Ena stunden säger Oates att skrivandet är ett hantverk bland andra, den andra förhärligar hon epifaniska ögonblick så till den grad att hon framstår som värsta romantikern. Anekdoterna är småtrevliga att läsa, men särskilt sammanhängande eller djuplodande är de inte. Inte heller är de inspirerande, snarare ganska triviala. Litteraturen väcker tankar och skänker blivande författare inspiration är väl ungefär vad Oates kommer fram till.

"Läs mycket, läs ivrigt!" är det råd Oates ger blivande författare. Visst. Men En författares övertygelse klarar man sig utan.