Recension

: Handbok för dokusåpawannabes
Handbok för dokusåpawannabes Joe Borgenicht
2005
Bonnier Fakta
10/10

Nakenchocksdödsdrogskändissex

Utgiven 2005
ISBN 9185015520
Sidor 188
Orginaltitel The Reality TV Handbook
Översättare Johan Öbrink
Illustratör Daniel Chen
Medförfattare John Saade

Om författaren

Joe Borgenicht har tidigare givit ut bl.a. Actionhjältens handbok och The Baby Owner’s Manual.

Sök efter boken

Jag ska inte säga något om dokusåpatittares läskunnighet. Men det är många bilder i den här boken.

Förlåt. Kanske är jag helt fel person att recensera detta. Men det är på något vis uppfriskande att läsa en bok som så oförskämt står för vad den är som Handbok för dokusåpawannabes. Vänta er inga roliga anekdoter från backstage eller intervjuer med någon som vunnit den ena eller andra dokusåpan. Man får bara exakt det titeln utlovar: alla tänkbara knep för hur man tar sig igenom gallringen, hur man får de andra att hjälpa en för att sedan hugga dem i ryggen vid rätt tillfälle, hur man äter larver, hur man friar till någon i vinstsyfte, allt man behöver veta för att till varje pris kapar åt sig en liten bit kändisskap och sedan mjölka den för allt den är värd. Det kunde kallas cyniskt om det inte vore för att tanken att det möjligen skulle vara något på tok med den här människosynen inte ens verkar ha slagit författarna.

Ja ja ja, säger ni. Moralisera kan du göra efter att du förklarat betyget. TIO? Jo, men jag har svårt att ge den här boken något annat. Den är skit, och den befrämjar skit, men den gör det åtminstone helhjärtat. Med rubriker som ”Hur man manipulerar sina medtävlare” (få dem att tro att de står i tacksamhetsskuld till dig, utnyttja grupptryck, ljug), ”Hur man visar känslor på beställning” (bär alltid med dig saltvatten så att du kan framkalla tårar) och ”Hur man åker ut på bästa sätt” (skrik, sparka, bär dig åt som en istadig treåring) och råd som

Var dig själv – eller snarare den mest stereotypa versionen av dig själv

är den faktiskt varken mer eller mindre än det den lovar: en perfekt handbok till hur man når framgång i dokusåpor. Eller, om man så vill, en perfekt beskrivning av vad som är fel med hela idén att upphöja ett sådant beteende till den fasta punkt som all nöjesrapportering i TV och tidningar snurrar runt.

Bär du dig åt så här i det som än så länge med lite god vilja kan kallas för verkligheten kallas du sociopat. Bär du dig likadant åt med kameror i närheten blir du beundrad av hela svenska folket och vinner rätten att sätta ett prefix framför namnet, fritt inträde till flera olika krogar i Stockholm och Daniel Nyhléns privata telefonnummer. Va fan väntar du på? Evolutionen är överskattad och håller hur som helst på att avskaffas. Kapa åt dig dina 15 minuter, och efter oss syndafloden… någon kan säkert göra TV av den också.

Björn Waller

Publicerad: 2006-01-06 00:00 / Uppdaterad: 2009-08-14 12:25

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1873

4 kommentarer

Borde inte betyget 10 vara begränsat till klassiker som Homeros och Shakespeare, och till blivande klassiker (vilka jag inte vågar uttala mig om här)?

X Oregistrerad 2006-01-06 01:44
 

X: Mja, varför då? Om det gäller skönlitteratur kanske, men betyget 10 betyder helt enkelt att den här boken till 100% håller det den lovar. Jag stod och vägde mellan antingen 1 eller 10, men tänkte så här: om jag vore vegan och skulle recensera en kokbok om kött, skulle jag då ge den ett dåligt betyg på ren princip, eller bedöma hur hjälpsam den är för någon som faktiskt vill laga till kött? Givetvis det senare. Enligt samma princip måste jag då ge den här 10.

(Förresten tror jag inte jag skulle ge "Illiaden" 10.)

Björn Waller Redaktionen 2006-01-06 15:32
 

"Moralisera kan du göra efter att du förklarat betyget. TIO? Jo, men jag har svårt att ge den här boken något annat. Den är skit, och den befrämjar skit, men den gör det åtminstone helhjärtat."

Det egna ställningstagandet från recensenten i frågan är ju så tydligt, så det känns snarare som ett hån mot betygssystemet att ge en sån här bok betyget 10. Om det är "skit som främjar skit" så är det väl klart att boken ska ha ett skitbetyg – en ett eller tvåa.

Dock har Björn helt rätt i att man bör ha i åtanke vem boken riktar sig till och hur väl den utför sitt jobb. Men jag gissar att Björn inte riktigt kan sätta sig in i en dokusåpawannabes huvud eftersom (det helt befogade) agget mot vår ytlighets-och mediakåta tid vi lever i. Således bör betyget bli dåligt, eftersom det bakomliggande syftet med boken är tvivelaktigt och att denna bok eg. är helt meningslös och slöseri med naturresurser. Så vitt jag ser det när jag läser recensionen är boken inte skriven på ett ironiskt vis, vilket känns helt osannolikt. Och vem, även de mest mediekåta dokusåpawannabes, skulle ta såna där råd på allvar. Men, så är det ju visserligen också osannolikt att dokusåpatrenden inte gått i graven ännu.

Ännu en i raden av anonyma kommenterande filurer Oregistrerad 2006-01-06 22:07
 

Jag tycker att betyget är märkligt eftersom boken knappast är en klockren tia; tillfällig underhållning förtjänar egentligen, enligt min mening, inte högre än åtta. De högre betygen bör vara förbehållna böcker som dröjer sig kvar och tål omläsning efter omläsning. En etta hade däremot, som recensenten själv säger, varit otänkbar då boken faktiskt är tämligen välskriven och underhållande och därför förtjänar ett högt betyg.

Boken ger jag en sjua, recension en åtta. Mycket bra skriven.

Bokhandels-Johannes Oregistrerad 2006-01-09 18:08
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?