Slår du upp en vanlig världsatlas möts du förmodligen av en bild med Europa i mitten högst upp, Afrika under detta, Amerika till vänster och Asien till höger. Projektionen är ofta sån att Europa verkar vara ungefär lika stort som Afrika. Är det så världen ser ut? Varför kan man inte lika gärna tänka sig att kartbilden ställs på sitt huvud, så att Afrika och Latinamerika ligger högst upp – medan USA och Europa hamnar längst ned?

Kan vi alltså lita på att kartorna ger oss en sann bild av verkligheten? Ja, vad har vi egentligen kartorna till för egentligen? I den här boken försöker Jeremy Black ge oss en beskivning av kartornas historia – från de allra tidigaste försöken att beskriva världens geografi, till moderna karteringsmetoder.

Black kan nog sin sak, det tvivlar jag inte på. Men det blir lite väl mycket staplande av detaljerade trivia-fakta (typ den militära ingenjören Pierre Bourcets kartering av Alperna, eller missionären Paul Kleins sjökarta över Karolinerna Â…) om vilken man som ritade den första kartan över än det ena, än det andra området.

Självfallet behövs det sådana inslag också, men jag tycker nog Black ändå blir bäst när han rör sig bort från det deskriptiva, och går över till analysen av vilken roll kartorna har spelat – allt från att öka vår förståelse av världen, till att ge oss skev och missvisande information (som exempelvis då man använder sig av olika projektioner som framställer vissa länder mindre eller större i relation med andra än de kanske är i verkligheten) eller vara direkta propagandainstrument i staters maktspel.

Till saken hör även att det är tämligen en eurocentrisk bild som ges i praktiken. Medan andra kulturer (Kina, Japan, Korea, Mellanöstern, Latinamerika etc) behandlas i förbifarten och väldigt översiktligt, så kan brittiska karteringar ända ned på enskilda socknar behandlas Â… Black har förstås ett pliktskyldigt kapitel om källproblemen med att få tag på kartor i många länder, eftersom de inte alltid har bevarats särskilt väl till eftervärlden. Men jag undrar verkligen om den här slagsidan i boken egentligen speglar det källproblemet – eller om det främst handlar om författarens intresse för saken?

Men i centrum för en introduktion till ämnet står ju också kartorna i sig. Där får Blacks bok ett betydligt bättre betyg. Det är en oerhört snygg bok – full med stora, detaljerade återgivningar i fullfärg från olika århundraden, och olika platser i världen. Bara det gör boken till en fröjd.