Vi är i en ljus, rymlig konferensanläggning vid Öresund. Komfortabel. "Tankfartyg tågar förbi i vårdiset. Kronborg och Helsingör skymtar mellan skroven". Här har experter från olika områden samlats för att ta itu med ett problem som blivit alltmer akut. Befolkningsfrågan.

Det är socialdepartementets utredningsgrupp MÄSS, Människans slutskede, som bjudit in till konferensen. Vad ska vi göra med våra gamla, frågar de sig. De är improduktiva och kostar samhället pengar. Alla – utom en idéhistoriker som får komma till tals under andra delen av konferensen – är överens om att man måste inskränka på människors rätt till sina liv. Så att de dör nån gång.

Carl Henning Wijkmarks lilla skrift från 1978 är en satir över Välfärdssverige och dess vurm för kollektiva, obligatoriska lösningar. Att dö i tid ska vara en "lagfäst rätt till trygghet mot ett utdraget åldrande och alla dess vedermödor". Problemet, som moderatorn formulerar det, är hur man genom psykologisk bearbetning ska få de gamla att självmant vilja sluta. Hur man under ett sken av att komma underifrån initierar reformer uppifrån.

Deltagarna är bara oense om hur man ska gå tillväga för att folk inte ska bli upprörda. Döden är ett känsligt ämne, och att införa tvångsåtgärder skulle få folk att slå bakut och börja ropa om Hitler. Därför, säger konferensens moderator, gäller det att få folk att inse att de tilltänkta dödsregleringarna är välfärdsåtgärder, "varsamma och humana gallringar som kan behövas för att rädda en nation från undergången". Ni märker glidningen. När staten vill reglera människoliv är gränsen inte längre absolut. När slår social ingenjörskonst över i folkmord?

Wijkmarks bok är starkt obehaglig eftersom den visar hur den opersonliga, samhälleliga sfären försöker få människor att tro att också det allra privataste är en offentlig angelägenhet. Vi måste vägra finna oss i det. Döden är nämligen varken ond eller god – den är personlig. När våra kroppar löses upp och faller sönder är vi fortfarande individer, odelbara. "Min död är min" var det nån som sa. Läs "Den moderna döden", och motarbeta sedan allt som påminner om MÄSS.