Beduinernas etik kan sammanfattas i formeln "Tapperhet i strid, tålamod vid motgång, envishet vid vedergällning, skydd åt de svaga". Det är en etik och filosofi med ursprung hos Sofokles och Platon. Samma ideal tjänade de japanska samurajerna, men i Japan som i västerlandet är det sedan modernismens genombrott inte längre tillåtet offra livet för heder och ära.

Eftersom arabisk filosofi svårligen kan skiljas från islamsk teologi och därför att arabiska filosofer i allmänhet bekänner sig till Koranens "sanningar", finns det ett fruktbart samband mellan "förnuftet" och målet att göra "vad gott är", det vill säga att se Gud "i allt". Facit finns i det enkla budskapet "Gud finns i allt"; ett centralt tema även i katolsk mystik, effektivt framfört av diverse kartusianer samt av Ignatius av Loyola.

Visserligen försvann islamsk filosofi som autonom disciplin, men den integrerades istället i framför allt sufisk mystik och spiritualitet. Sufierna, islams stora mystiker och förvaltare av den islamska filosofin, är idag mer inflytelserika i och utanför den islamska världen, än vad Bush&Blair, mullorna i Teheran, Bagdad och annorstädes vill medge.

Nyligen har publicerats en diktsamling med sann sufisk upphovsrätt, "Tregångare" (Ruin Förlag, Uppsala 2005), av den snart trettioårige iran-svensken Mohamed Omar, bosatt i Uppsala, poet, debattör och städare:

När jag bad om förlåtelse
såg hon allvarlig ut på ett annorlunda sätt.
Hon öppnade dokumentskåpet,
tog fram en sliten kappa
och gav mig den.

Och min toalettborste,
den vände hon upp och ner på
så att den fick en annan innebörd.

"Gå ut till alla folk", sa hon
"och kom aldrig mer tillbaka."

Tajmningen är klockren. Dagens situation är en historisk parentes. Imperier blomstrar, dör och multnar, men sedan Kalla Kriget lagts i malpåse har den koloniala attityden fått renässans bland europeiska politiker. Arabförbundet skiter man i trots att sammanslutningens intressesfär sträcker sig från Marocko i väster till Oman i öster. Omar skriver, i dikten "Gottsunda":

Vem är det
som uttolkar regnen?
– som står där
med galonkappa och
uppfälld krage
mitt emot videobutiken
med ansiktet mot skyltfönstret.
Gesternas kalligrafi,
handrörelserna
– liksom i slowmotion -
nu minns jag dem

från en bok
jag läste i mellanstadiet
om Orientens mytologi.

Politikers och massmedias kommentarer till konflikter inom arabvärlden eller mellan västvärlden och den islamska världen bygger ofta på vissheten att det är relativt sett ganska lätt att få med sig den västerländska populasen i angrepp mot en förment fiende som finns på andra sidan den religiösa och historiska mentalitetsmur som skiljer kristendom från islam. Islam är, säger man, oåtkomlig för västerländsk juridik, mänskliga rättigheter, viljan att värna om liv och lem. Logiskt sett innebär denna gruelpropaganda att även varje konsekvent kristen, som bekänner sig till Bergspredikan, och varje jude som lever efter Torans bud, är ett fall för säkerhetstjänsten och bör placeras bakom lås och bom som författningsfiende. Eller som Omar skriver i dikten "Analys":

Taggtråden är surrad
runt handleder, testiklar.
Innanför den svarta huvan
ser han ingenting utom smärta.

Gående på alla fyra
med koppel runt halsen
försöker han skälla som en hund.
Ekot i korridorerna
säger försök igen, igen.

Lukten av droger och piss.
Det är ett laboratorium
för studiet av ayatollan.

Den stora gåtan
har inte blivit mindre
av de nya metoderna.

Fiendskap är i sig inte av ondo. Det finns en utvecklande kreativitet i fiendskap. Den som vill hålla sig väl med alla, får aldrig någon riktig vän, påpekade drottning Kristina. Och konverterade. Att det finns och bör finnas fiendskap mellan islam och kristendom är en självklarhet. Men trots allt gemensamt finns det så oändligt mycket som skiljer islam från kristendom. Det bör båda parter dra nytta av utan att man skär halsen av varandra. Motsättningarna bjuder in till kreativt tänkande och kreativt handlande, men istället har konflikten, fiendskapen, motsättningarna, utnyttjats av hänsynslösa politiker, demagoger och en manchesterliberal frihandelsliberalism som går över lik för att tjäna en extra pence eller vinna ett mandat i vad en nutida kartusiansk munk kallar för "pratamentet av lagvrängda sporer" i dikten "Svarta Blommors stad".

Omar svarar, frågande:

Finns lösningen i ruinerna efter Pantheon?
– den första moskén
enligt Oswald Spengler -
och dess fjärrskådande katter
som tassar runt
i de trånga passagerna
mellan världarna.