Recension

: Gå Johnny, gå, gå
Gå Johnny, gå, gå Cyril Hellman
2005
Kartago
5/10

See the city’s ripped backside

Utgiven 2005
ISBN 9189632370
Sidor 237

Om författaren

Cyril Hellmans texter publiceras regelbundet i Svenska Dagbladet. Under flera år levde Hellman i New York. Hellman har även arbetat som regeringstjänsteman, fotograf, bartender, copywriter, vårdbiträde, lärare och musiker.

Sök efter boken

Vyvian åker från Stockholm till New York för att följa i idolernas fotspår, bli rockstjärna, uppleva storstan … och komma undan en del saker som hänt honom hemma. Make a brand new start of it, helt enkelt. New York, New York. The big apple. The city so nice they named it twice. Staden är snudd på mytisk, och Vyvian tror på myten.

Verkligheten kommer att se lite annorlunda ut i den här gissningsvis smått självbiografiska debutromanen (vid ett tillfälle är Vyvian mycket noga med att påpeka att han inte heter Cyril, bara en sån sak). Inte så att han inte får uppleva saker, jodå; han umgås med en salig blandning udda typer, han har sex på Chelsea Hotel, han tar en drogad detour till Vegas, han jobbar som Johnny Depp-lookalike, pratar cunnilingus med Iggy Pop, blir stött på av Michael Stipe … inget av det är så glamoröst som det låter, och inget gör det enklare att komma undan de svårare sakerna i livet.

Problemet är bara att det lite för ofta känns just som en återupprepning av myten New York. Kanske är det bara det att han och jag uppenbarligen lyssnat på samma skivor och sett samma filmer, men … han kommer aldrig riktigt runt problemet att det redan sagts så oerhört mycket om stan. Namedropping i evinnerlighet och den ena skildringen av livet på Manhattan efter den andra som visserligen är väl utfört, men utan någon ny vinkling. Vyvians kringflackande liv gör att boken nästan uteslutande blir rapportering, sällan reflektion, som om Hellman vore lika ovillig som Vyvian att ta itu med dennes problem med familj och gamla vänner. När han någon gång stannar upp och försöker tänka efter om det amerikanska eller svenska samhället blir det ofta sympatiskt, men också ganska banalt.

Den västerländska genomsnittsmänniskan var korkad. Det räckte att titta på de tevefilmerna för att inse det: "Baywatch", "Beverly Hills", "Sex And The City", "Vänner". Dokusåporna ska vi inte tala om. (…) Västerlänningar fostrade sina barn att tro på "Baywatch" och "Big Brother".

Kan man verkligen vara med om allt det Vyvian upplever – och inte ha något intressantare att säga om det? Boken har sina ögonblick där den snuddar vid något som verkligen berör, men girar lite för ofta raskt iväg till nästa fanboyaktiga utläggning om Bob Dylans ögon …

Hellman kan skriva, inget snack om saken. Språket är livfullt, och av och till engagerar storyn, men lite för ofta känns det mer som minnesanteckningar för hans egen skull än för någon läsare.

Textutdrag (Visa/göm)

Björn Waller

Publicerad: 2005-11-22 00:00 / Uppdaterad: 2010-12-08 23:06

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1829

2 kommentarer

d Oregistrerad 2005-11-22 13:56
 

Tycker boken var betydligt bättre än bara gokänt. Bra språk, fänglsande handling sköna karaktärer, framför allt restaurangfolket och skön humor.

Magnus Oregistrerad 2005-11-23 10:02
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?