I början av 1990-talet havererade Sverige. Hundratals miljarder försvann som genom ett trollslag – genom bankkris, fastighetskris och valutakris. Landet upplevde den värsta recessionen man hade gjort någonsin – betydligt mycket värre än krisen under 1930-talet.

Vem skulle få stå i skamvrån? Det utvecklades till en början till en politisk pajkastning. Socialdemokrater skyller på moderater, och moderater skyller på socialdemokrater. Likadant gjorde andra partier. Ny Demokrati seglar upp som en ny raket på den politiska himlen och skyller krisen på såväl invandrare som på hela det politiska etablissemanget. Mitt i allt detta står journalisten Björn Elmbrant och försöker reda ut trådarna; vad är det egentligen som händer? Varför då? Och vart är Sverige på väg?

Nu, 12 år senare, ges Elmbrants bok ut på nytt. Det kan den förtjäna. För även om man – med facit i hand – kan konstatera att krisen inte hade nått sin kulmen när Elmbrant skriver sin bok, så fyller den en viktig roll i att analysera skeendet fram till dess. Här finns initierade och välskriva kapitel om 1980-talets svenska klipparekonomi och avregleringar, liksom om krisens inledande kapitel.

Vissa kapitel kan utan tvekan kännas passé – som exempelvis de som handlar om Ny Demokratis frammarsch. Partiet har ju sedan länge gått i graven, med minst lika mycket buller och bång som när de väl startade en gång i tiden. Idag är det helt andra krafter som fiskar i samma mörka vatten, men det är en annan historia.

Det centrala är dock att det allra mesta i den här boken ändå har stått sig oerhört väl mot tidens tand, trots att boken är skriven mitt i ett politiskt skeende den försöker analysera. Det gör Elmbrants insats desto mer berömvärd. Några enkla svar på varför den svenska modellen föll får vi inte. Däremot en välbalanserad och initierad bakgrundsbeskrivning.