Jag tror det finns en spridd uppfattning där biblioteket får agera som sinnebilden för det genuint goda, allmännyttiga i samhället och bibliotekarier i rustningar av ullkjolar och förstärkta manchesterkavajer räddar medborgarna från deras okunnighet. Just en sådan uppoffrande och alltigenom god bibliotekarie möter vi i Christer Hermanssons roman Ich bin ein Bibliothekar. Han heter Oliver C. Johansson, och efter hundratretton sidor av överdrivet satiriska scener där ett altruistiskt bibliotek ska stöpas om i marknadsanpassningens slev så kommer han, till följd av sin oförmåga till kritiskt tänkande, att bli befordrad till bibliotekschef vid Södertäljes stadsbibliotek.

Låter det intressant? Det är det inte.

Christer Hermansson har i Oliver C. Johannson skapat en så absurd personlighet, så oerhört bortom alla mänskliga själviska ansatser att det i längden blir ointressant att läsa om honom. Inte heller den konflikt som uppstår mellan bibliotekets gamla garde och den nya marknadstänkande bibliotekschefen Eva Larsson lyckas locka något större intresse. Förklaringen tror jag kan ligga i att författare Hermansson dels valt att porträttera ståndpunkterna som helt oförenliga, dels att hans sympatier så tydligt ligger hos den gamla hederliga bibliotekspersonalen, snarare än hos den konsultvärld av ”kick-offs” och omorganisationer, vars modeller och begrepp behandlas på brukligt nedlåtande sätt.

Och det känns varken nytt eller spännande. Vill minnas att jag för några år sedan såg en nyutkommen ordbok med titeln Corporate Bullshit i bokdiskarna. Redan då hade de smartaste listat ut att alla de där nya orden och påhitten från konsulter och företagsledningar egentligen bara var trams. Och då gjorde det ju ingenting att tramset fick gälla som sanning. För alla visste ju egentligen hur det låg till.

Nu står det ju varje författare fritt att skriva just sådana roliga överdrifter som vi vill läsa. Vi som redan vet hur sanningen ser ut och som därför kan försonas med att låta oss bli lurade. Men kanske någon gång i framtiden så vill någon författare berätta om hur konsulter och, i det här fallet, goda bibliotekarier kunde mötas och hitta på något bra tillsammans. Vi skulle kanske inte ta oss igenom boken gapskrattande av igenkänning, men kanske kan det vara värt att göra ett sådant offer.