Kommentarer till Anders Paulrud "Kärleken till Sofia Karlsson"

Av: Johan Wirdelöv

Johan Wirdelöv — Tue, 14 Jun 2005 20:12:25 +0000

Läsare & Klass, kön, etnicitet: Om jag hade tyckt illa om när äldre män uttrycker sorg, hade jag skrivit det i recensionen eller i annat forum. Jag tänker mig att er frågeställning om manlig känslosamhet kanske borde gälla könsroller i ett större, mer samhälleligt perspektiv, istället för just en bokrecension. För visst är det vad som recenseras: boken, inte känslouttryttrandets existensberättigande. Oavsett om det är en 55-årig svensk man, en amerikansk bluessångare, eller en tonårstjej som beklagar sig, så betyder det inte att beklagandet automatiskt blir väl genomfört som verk och angeläget för mottagaren. Allt kan genomföras illa, både konstlat beklagande och beklagande genom "det nakna sårbara tilltalet".

Formuleringen "tafflig gubbångest" bör läsas med betoning på "tafflig". Det lilla prefixet "gubb-" är alltså inte viktigt för själva taffligheten, men boken behandlar delvis gubbighet och åldrande som fenomen.

Av: Klass,kön,etnicitet

Klass,kön,etnicitet — Thu, 09 Jun 2005 11:05:48 +0000

"Ibland balanserar Anders lite väl våghalsigt i sitt bekymrade vältrande, men när det hålls på rätt sida gränsen mellan tyck-synd-om-mig och gripande utlämnande, så håller det utmärkt."
Vi har en hel musikgenre som bygger just på tycka-synd-om-mig temat; bluesen. Kan det inte finnas någon befrielse i det där ylandet om sin sorg, finns det ingen styrka i det nakna sårbara tilltalet ? Är blues endast tillåten svarta musicerande män ifrån mississippi och kan inte vita medelålders svenska författande män få uttrycka liknande känslor på sin skrivmaskin ?
Har värderingen något med klass och kön att göra ?

Av: Läsare

Läsare — Fri, 03 Jun 2005 11:17:41 +0000

Kan det vara så att sex och sexpartners är en väldigt viktig beståndsdel bland män för att känna sig älsklad och behövd ?
Och är det inte likadant för kvinnor? Jag tänker på Kerstin Thorvall som också uttryckt behovet av sex och sexpartners. Men det finns kanske könsolikheter mellan män och kvinnor där, det är nog inte otroligt.
Hursomhelst så tycker jag inte att det är "tafflig gubbångest" att känna sig övergiven att sdakna sex och sexpartners. Det är snarare helt naturligt.

Av: Fräknis

Fräknis — Fri, 03 Jun 2005 08:12:00 +0000

Visst. Om "tafflig gubbångest" någon gång gick ut på nåt annat än brist på sex och sexpartners… Om de kunde ta och glömma sitt könsorgan i ett längre sammanhängande stycke.

Av: Läsare

Läsare — Wed, 01 Jun 2005 13:30:39 +0000

Det tycks mig som att det är svårt att acceptera äldre män som uttrycker sorg över att blivit övergiven. Vad beror det på ? Lever gamla fördomar kvar om att män inte ska visa svaghet ? Är det inte trovärdigt att män känner sorg när det blir övergivna eftersom det historiskt varit så att männen lämnat kvinnan ?Johan Wirdelöw tycker nog ändå att Anders Paulrud lyckas hantera den så svåra balansgången mellan patetik och allvar. Anders Paulrud hamnar inte i "tafflig gubbångest", enligt Johan Wirdelöw. Andra såsom Linda Skugge har däremot ingen förståelse alls för Anders Paulruds sorg? svaghet? uppriktighet? Själv tycker jag att det vore oerhört befriande att läsa "tafflig gubbångest" Den tycker jag låter j-vligt spännande faktiskt.