Min första tanke är att det finns en underliggande känsla av vanmakt i den här boken. Huvudpersonens relationer till andra människor är komplexa och fyllda av självförebråelse och det sociala stigmat överskuggar allt. Man kan enkelt dra paralleller till klassisk mörk litteratur såsom Dantes Inferno och skildringen av det moderna samhället gör understundom nästan ont. Symboliken är ömsom bedövande tydlig, ömsom stillsamt underfundig och navigerar sig varsamt genom populärlitteraturens förrädiska skärgård.

Närå, jag skojade bara. Ovanstående är inget annat är rent och skärt ordbajseri. Men eftersom man sällan eller aldrig får användning för sina litteraturvetenskapliga floskler så tog jag chansen. Det låter ju rätt bra.

Särskilt bra är däremot inte den här boken. Receptet har vi sett förut; ung kvinna befinner sig under ond mans fot, ung kvinna försöker frigöra sig, ung kvinna trillar dit igen, ung kvinna får ny frisyr, nya kläder och således ett nytt liv i en glamorös storstad, ung kvinna ser ljuset och blir nästan självständig men tänk på att man kan bli gravid fast man skyddar sig vid tillfälliga sexuella förbindelser. Häpp.

Om man som jag har utvecklat en våldsam allergi mot feta moralkakor ska man hålla sig på replängds avstånd från den här boken. Rent generellt agiterar jag gärna starkt för populärlitteratur. Mainstream behöver inte per definition vara dåligt. Men när klyscha på klyscha byggs upp till ett veritabelt monument av kvasimoralisk smörja, då blir det bara för mycket. Visst är det bra att hon lär sig att säga nej, visst är det bra att hon gör slut med sin äckliga fästman, visst är det bra att hon förstår vilka färger hon klär i, men den stereotypen av en kvinnas självständighet klarar jag mig gärna utan.

Förmildrande omständigheter? Det skulle möjligtvis vara plöjpotentialen. Lättläst, snabbläst och med en stor skopa god vilja något underhållande om man klarar av att blunda för armén av klyshor och stereotyper. Den är faktiskt aningens smårolig på sina ställen också. Jag läste trots allt ut den. Som helhet? Tack, men nej tack.

Det är minst sagt lockande att avsluta den här recensionen med en tung verbal känga mot fördummande kiosklitteratur och tala om underliggande vanmakt hos läsaren istället. Jag avstår helt nobelt och nöjer mig med att konstatera att det säkert finns någon som uppskattar den här boken. Jag gjorde det inte.