Enkel och rak vampyraction

Guilty pleasures Laurell K Hamilton: 2002; Penguin books; 7/10

Enkel och rak vampyraction

Utgiven	2002
ISBN	051513449x
Sidor	265
Språk	Engelska

Om författaren

Hamilton ligger bakom den populära serien om vampyrdödaren Anita Blake.

laurellkhamilton.org – En av de sämsta officiella sidorna om en författare jag sätt på länge.

Etiketter

Sök efter boken

Jag gillade verkligen John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in. En rätt djup historia om en ung pojkes uppväxt och problem och mitt i allt detta råkar han dessutom bli kär i en vampyr. Väldigt intressant och spännande. Lika dolda för samhället som vampyrer är i Johns bok är de synliga i Laurell K. Hamiltons. De har till och med fått medborgerliga rättigheter i USA och du kan inte ens döda en utan domstolsbeslut. Sjukt va?

Det är explosiv vampyraction rakt igenom. Hamilton sparar verkligen inte på krutet och man möter både unga och uråldriga vampyrer, ghouls och zombier. Huvudpersonen, Anita Blake, jobbar åt polisen på konsultbasis och hjälper till vid dödsfall relaterade till odöda och när hon inte gör det väcker hon zombies från de döda. De flesta som skriver om vampyrer försöker sätta sin egen prägel på det hela och genom att integrera dem i samhället på detta sätt gör Hamilton verkligen det. Till skillnad mot hur det är i många andra vampyrhistorier så räcker det inte med ett kors för att skrämma hennes vampyrer på flykten. Nej, här krävs det att korset backas upp av en solid tro på gud och helst ska det vara välsignat också.

Guilty pleasures är namnet på en strippklubb där villiga offer strippar och låter vampyrer suga blod, en av flera egenheter i boken. Anita måste jobba ihop med en av stripparna för att lösa en rad mystiska mord på vampyrer. Det är alltså vampyrerna själva som är offren den här gången men vad kan vara kraftfullt nog att ge sig på några av de äldsta vampyrerna i staden och lyckas?

Trots att omslaget och hela boken i övrigt fullkomligt osar billigt sex håller sig Hamilton från att gå ner i ett träsk av perverterad sex genom Anita, som är en väldigt tillbakadragen person för en vampyrdödare. Detta gör att man med hedern någorlunda i behåll kan hävda att det faktiskt är en riktig bok och inte bara kiosklitteratur. Nu har hon sålt otroligt bra och behöver knappast oroa sig för att inte ges ut med hårda pärmar men nivån är fortfarande ganska låg. Samtidigt som jag säger det så vill jag också hävda att det finns det där lilla extra som gör att den sticker ut och skiljer sig från mängden. Det är inga stora avgörande saker men de finns där och jag gillar det. Hamilton har skrivit en snabb, rolig och actionfylld roman och jag har nu läst fyra i serien och kommer absolut att läsa fler. Det finns en hel bunt så jag har en hel del att se fram emot.

Textutdrag (Visa/göm)

Chapter 1

Willie McCoy had been a jerk before he died. His being dead didn't change that. He sat across from me, wearing a loud plaid sports jacket. The polyester pants were a primary Crayola green. His short black hair was slicked back from a thin triangular face. He had always reminded me of a bit player in a gangster movie. The kind that sells information, runs errands and is expendable.

Of course now that Willie was a vampire, the expendable part didn't count anymore. But he was still selling information and running errands. No, death hadn't changed him much. But just in case, I avoided looking directly into his eyes. It was standard policy for dealing with vampires. He was a slime bucket, but now he was an undead slime bucket. A new category for me.

We sat in the quiet air-conditioned hush of my office. The powder blue walls, which Bert, my boss, thought would be soothing, made the room feel cold.

"Mind if I smoke" he asked

"Yes" I said, " I do."

"Damn, you aren't going to make this easy are you?"

I looked directly at him for a moment. His eyes were still brown. He caught me looking, and I looked down at my desk.

Willie laughed, a wheezing snicker of a sound. The laugh hadn't changed. "Geez, I love it. Your afraid of me."

"Not afraid, just cautious."

"You don't have to admit it. I can smell the fear on you, almost like something touching my face, my brain. You're afraid of me 'cause I'm a vampire"

I shrugged; what could I say? How do you lie to someone who can smell your fear? "Why are you here, Willie?"

"Geez, I wish I had a smoke." The skin began to jump at the corner of his mouth.

"I didn't think vampires had nervous twitches."

His hand went up, almost touched it. He smiled, flashing fangs. "Some things don't change."

I wanted to ask him, what does change? How does it feel to dead? I knew other vampires, but Willie was the first I had known before and after death. It was a peculiar feeling. "What do you want?"

"Hey I am here to give you money. Become a client."

I glanced up at him, avoiding his eyes. His tie tack caught the overhead lights. Real gold. Willie had never had anything like that before. He was doing alright for a dead man. "I raise the dead for a living, no pun intended. Why would a vampire need a zombie raised?"

He shook his head, two quick jerks to either side. "No, no voodoo stuff. I want to hire you to investigate some murders."

"I am not a private investigator."

Björn Hagström

Publicerad: 2004-12-30 00:00 / Uppdaterad: 2011-06-05 10:36

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1483