Recension

: Död i Garnethill
Död i Garnethill Denise Mina
2001
Minotaur
7/10

Som ett glas skotsk whisky

Utgiven 2001
ISBN 9189380231
Orginaltitel Garnethill
Översättare Boel Unnerstad

Om författaren

Denise Mina (född 1966) bor i Glasgow, där flertalet av hennes deckare utspelar sig. Förutom en rad egna deckarserier har hon skrivit pjäser och varit verksam som journalist. Hon har också varit med och omvandlat Stieg Larssons Millennium-trilogi till grafiska romaner.

Sök efter boken

Död i Garnethill är den första i en serie om tre böcker om Maureen O’Donnell. Hon är så långt ifrån en traditionell kriminalromanshjälte man kan komma. Hon har en alkoholiserad mamma, en bror som är knarklangare, ett förflutet på mentalsjukhus (som patient bör tilläggas) och en biljettförsäljarkarriär som inte är värd namnet. För att ytterligare spä på den tragiska auran kring Maureen så lever hon i ett förhållande med en gift man som hon efter en redig fylla hittar i sitt eget kök med halsen avskuren.

Och där börjar den ganska svarta historien om Maureen O’Donnell. För det är snarare huvudpersonen som står i fokus än själva kriminalfallet. Eftersom som hon blir huvudmisstänkt till en början kan det kanske te sig som en naturlig utveckling att hon försöker bevisa sin oskuld genom att hitta den riktiga mördaren, men samtidigt är hon en så osannolik deckare att berättelsen blir dynamisk bara genom det. Hon nystar steg för steg upp mordhärvan inte minst för att rädda sitt eget skinn och räddar även några andra skinn på vägen av ren omtanke.

Personporträtten är nästan obehagligt väl tecknade. Mina skapar en stark känsla för varje karaktär i boken från den instabila Maureen själv till den döde pojkvännens uppnästa fru och vidare till Maureens gravt alkoholiserade mamma. Det är inga glättiga, enkla deckarkaraktärer utan produkter av Glasgows smutsigare delar men med en obändig vilja att överleva och komma vidare trots att miljön i Glasgow andas gammal varvsindustri blandat med en dos hopplöshet.

Det finns ett visst mod i att lansera en komplett antihjältinna med mentala problem, ett problematiskt förhållande till både män och alkohol såväl som en traumatisk barndom med incestuösa inslag. Men det fungerar. Man förstår Maureens drivkrafter och realismen är slående. Inga enkla lösningar gör att huvudpersonen löser gåtan utan hon får springa in i bra många väggar innan sanningen uppenbaras. Inget bara faller på plats utan man får en känsla av att Maureen är en ungefär lika skicklig deckare som man själv skulle vara. Om än oändligt mycket mer envis. Och aningens galnare.

Det här är en mörk bok. Det känns ungefär som om det regnar hela boken igenom. Man skruvar på sig en hel del. Den har heller inget högt kriminalromanstempo utan ägnar mer tid åt personporträtt och miljöskildringar än åt att driva handlingen framåt. Ibland blir det lite segt. Men allt är med andra ord beroende av förväntningar – som deckarslukare kan man säkerligen bli besviken men som bokläsare blir man nog rätt nöjd. Och det är klart att mördaren hittas, men det känns mer som en bisak.

Död i Garnethill är som sagt ingen dussindeckare. Man kanske skulle kunna säga att den är lite som ett glas skotsk whisky – mörk och rökig med en helt klart intressant eftersmak.

Helena Ehnbom

Publicerad: 2004-12-06 00:00 / Uppdaterad: 2011-03-30 12:47

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1450

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?