Jag tror inte att det hör till vanligheterna att bjuda sina ex på sitt bröllop. Det är nog snarare tvärtemot alla konventioner och dessutom förenat med en viss risk. Mina ex handlar däremot kanske inte helt oväntat om ett bröllop där de lyckliga tu passar på att bjuda in sina ex.

De lyckliga tu är Fay och Mark. Mark är trevlig och snygg och kanske inte alltför spännande. Fay är en bortskämd fotomodell med relationsfobi som förstås ändå är rätt smart när allt kommer omkring. Hon föraktar självhjälpsböcker, faller alltid för fel män men börjar när allt kommer omkring tro på kärleken när hon träffar Mark. Mark å sin sida har haft några relationer men klantat sig lite på vägen och mäts av sina föräldrar ständigt mot sin lyckade bror. Ett par inte helt utan bagage med andra ord.

Ett annat litet, litet aber är att Fay råkar släpa med en annan man hem från krogen en vecka innan hon ska gifta sig med Mark. Och när bröllopet stundar visar det sig att det inte bara är exen som spökar – panikligget visar sig vara inte helt okänd för omgivningen och så är cirkusen igång.

Bröllopet förlagt till ett slott i Frankrike och med ett antal gamla ex och en infekterad mammarelation så finns alla förutsättningar för förvecklingar. Som extra krydda i anrättningen en homosexuell bästa vän och en blåst blondin och voila – en bouillabaisse framstår i jämförelse som direkt okomplicerad.

Om man ska börja i den positiva änden så skriver Jane Moore underhållande. Det kronologiska upplägget är rätt trevligt och blandar nutid med tillbakablickar. Personporträtten är kanske lite stereotypa men huvudpersonen Fay kan man uppbåda vissa känslor inför. Även om det kanske inte direkt är kärnfysik att förstå att en fotomodell med taskigt självförtroende och dåliga relationer till män förstås har en frånvarande pappa och en viss grad av ätstörningar.

Men det hjälper inte riktigt. Ex på bröllop är inte trovärdigt. Karaktärerna är inte genomgående särskilt trovärdiga heller. På sidan tio förstår man vilka som hör ihop och vilka som inte gör det (ett hett tips; om de bråkar mycket och egentligen inte kommer överens överhuvudtaget är oddsen rätt stora att de ska falla i varandras armar på sidan 254). Och det är inte bara relationerna mellan män och kvinnor som man förstår vad som bliva skall av. Förutsägbarheten i den här boken är snudd på en konstart. Och då hjälper det inte att det är hyggligt flyt i språket och en del roliga passager.

Om man läser ut den här boken så sträckläser man den på några timmar och kommer inte ihåg så mycket därefter. Som underhållning betraktat kan det möjligtvis fungera. Som litterär upplevelse betraktat – tack, men nej tack. Det enda jag tar med mig är att det inte är en särskilt begåvad idé att bjuda sina ex på sitt bröllop. Och det visste jag faktiskt redan.