Många föräldrar oroar sig säkert över alla hemskheter på Internet. De ska inte läsa den här boken. Här lockas unga flickor in i döden av en trevlig avsändare som erbjuder dem chansen att bli modell för ett sminkföretag. Obehagligt enkelt utnyttjar han flickornas dåliga självförtroende. Tänk att få visa de andra i skolan att man är modell, världens chans.

Anna Janssons förra bok, Silverkronan slukade jag i ett svep. Den fångade allt mitt intresse, kanske mest för att allt utspelar sig i min stad och för att min arbetsplats nämn ett par gånger. Det är spännande att nästan få vara med. När jag började med Drömmar av snö hade jag därför ganska höga förväntningar.

Blev därför ganska förvånad när jag inte kom igång med boken. Jag började om ett par gånger innan jag fastnade. Men sen var det lätt att slitas med. Bläddrar mellan de märkliga karaktärerna som alla bär på hemligheter och märkligheter. Ingenting är självklart vilket gör att jag måste vidare för att förstå varför det är som det är och varför en situation blir som den blir.

Kan väl säga som så att jag gillar boken, för att den är precis vad jag behöver efter långa dagar på jobbet. Slippa titta på tv och slippa fundera allt för mycket. Men jag är inte övertygad. Trots att handlingen hela tiden överraskar och slår undan benen på mig när jag tror att jag vet så saknar jag något. Kan inte riktigt sätta fingret på det, men det känns lite för enkelt för att vara en fullträff.

Däremot tror jag att den här boken är som sitt bästa i pocketformat på en tågresenär som behöver en stunds spänning längs med rälsen. Tåget har en otäck roll i bokens inledning, mer säger jag inte.