Saïda Benerafa föds i Couscous, en förortsliknande håla utanför staden Douala i Kamerun. Hon är det oönskade barnet, det patriarkala fadern ville egentligen ha en son. Och i uppståndelsen kring födelsen råkar fadern sticka ut ett öga på en granne. Som straff tvingas han slita ont under ett tungt skadestånd. Ständigt föraktad av sin far har Saïda alltså inga lovande förutsättningar att växa upp under.

Efter att ha passerat de fyrtio, då fadern till slut avlider, flyttar Saïda till slut hemifrån – direkt till en invandrartät förort till Paris. Med ett intyg om sin oskuld, giltigt i tio år… Till en början försöker hon bo hos släktingen Aziza, men ”gästfriheten” har sina gränser när släktingen inte kan exploatera Saïda hur mycket som helst. Till slut finner hon sin plats som hembiträde till ”prinsessan” Ngaremba och hennes dotter Loulouze. Och det öppnar helt nya dörrar för henne, på ett sätt som hon inte hade väntat sig.

Det är en bok om krockar, krockar mellan Afrika och västerlandet, liksom krockar mellan män och kvinnor. Om att vara främmande, men ändå finna sig en nisch där man passar in. Och Beyalas bok är en mycket målande och vacker skildring av sitt ämne. Här finns också en stilla, men bitande, humor som genomsyrar hela boken. Det gör det hela till en mycket läsvärd bok.