Recension

: Onda andar
Onda andar Fjodor Dostojevskij
2004
Wahlström & Widstrand
8/10

Revolution rock

Utgiven 2004
ISBN 9146210415
Sidor 685
Orginaltitel Bjesy
Översättare Staffan Dahl
Först utgiven 1871-72

Om författaren

Den ryske författaren Fjodor Dostojevskij levde mellan 1821 och 1881. Hans författarskap har haft och har stor betydelse för den moderna romanen. Kanske mest vad gäller psykologin och berättartekniken, där olika röster och idéer ställs mot varandra med stark realism i handling och miljö.

Sök efter boken

Ryssland i början av 1870-talet var ett land i upplösning. Samtidigt som man försökte ta klivet in i industrialismens 1800-tal och bli en modern europeisk stormakt levde fortfarande stora delar av befolkningen kvar i medeltiden. Man hade sett revolutioner och hört om ideologier utomlands, men det Heliga Ryssland levde fortfarande under tsar och kyrka. Gott om tändstickor, men en genomvåt krutdurk.

I en mindre stad har ”de våra” – en lös sammanslutning av revolutionärer, demokrater, liberaler och anarkister – länge hållit på att smågräla sinsemellan, sprida propaganda och flumma runt i största allmänhet när två höjdare inom rörelsen dyker upp för att styra upp skutan: Nikolaj Stavrogin och Piotr Verchovjenskij. Trots att de är barndomsvänner och teoretiskt sett på samma sida är de så olika två personer kan bli; den ene cynisk och egoistisk, den andre en brinnande revolutionär som är villig att gå över ett stort antal lik för att nå sitt mål. Intriger dras igång, och snart är allt kaos…

Som historisk roman är Onda andar fascinerande – inte minst med facit i hand – men ibland lite svår att ta till sig. Dostojevskij målar upp en bild av ett samhälle dömt att gå under, men hans egen ståndpunkt är otydlig. Samtidigt som han driver med adelns koketterande med franska fraser och seder har han inte mycket till övers för alternativet heller. Han må ha varit en revolutionär i sin ungdom, men när fan blir gammal blir han religiös och för alla anhängare av ”de nya idéerna” hyser Dostojevskij bara förakt. Redan bokens titel, en anspelning på Bibeln, ger en antydning om det:

Då gåvo sig de onda andarna åstad ur mannen och foro in i svinen. Och hjorden störtade sig utför branten ned i sjön och drunknade. (Luk. 8:33)

Man får lite intrycket av att Dostojevskij gladeligen skulle skickat hela gänget, om inte i sjön, så i alla fall till Sibirien. Det är en rejäl nidbild han målar upp; naiva liberaler som vill folkets bästa men låser dörren när livegenskapen upphävs, ideologer vars idéer ligger närmare Pol Pot än Karl Marx, upprorsmän som egentligen inte bryr sig ett dugg om något annat än att själva komma sig upp i världen… man får leta väldigt länge för att hitta någon god människa i Onda andar. Man skulle nästan kunna tro att Dostojevskij anar en Stalin bakom nästa hörn om dessa framstegsvänner får hålla på.

Men detta är ju Dostojevskij, och följaktligen finns det mer än bara detta. Den andra sidan av Onda andar är en idéroman med resonemang om liv och död, Gud och land, brott och straff… SÅ mycket har mänskligheten sannerligen inte förändrats på 130 år, och boken känns ibland kusligt aktuell. Och allt på den där fantastiska prosan, smockfull med detaljer och utvikningar, ett fantastiskt persongalleri som blir så levande att man riktigt känner smaken av vodka och grovt bröd. Staffan Dahl har i vanlig ordning gjort ett lysande jobb med översättningen, gett boken ett modernt språk utan att för den skull låta moderniserat. Någon kanske stör sig på att han låter alla franska uttryck stå kvar, men vad katten, när engelskan inte längre är världsspråk lär folk ha svårt att läsa nutida svensk litteratur också.

Trots en fantastisk slutspurt – de sista 150-200 sidorna är boken nästan omöjlig att lägga ifrån sig – är detta inte en av Dostojevskijs allra bästa böcker. Inledningen är för lång och seg, och den eviga svartsyntheten (den ende i boken som verkligen säger sig tycka om livet drar härav slutsatsen att han måste skjuta sig) blir rätt deprimerande efter ett tag. Att han sedan gör nybörjarmisstaget att låta en person berätta allt – även saker han omöjligtvis kan veta – är lite retfullt också. Men det är fortfarande en av tidernas största författare vi pratar om här, och har ni redan läst Brott och straff, Idioten och Bröderna Karamazov lär ni älska detta också. Brygg en kanna starkt te, spetsa med Smirnoff, dra på Tjajkovskij på högsta volym och dyk in i en tid som passerat, men som fortfarande ibland är kusligt lik vår.

Textutdrag (Visa/göm)

Björn Waller

Publicerad: 2004-08-27 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-16 14:14

Kategori: Recension | Recension: #1316

5 kommentarer

Bra recension, Björn!

Grand Coule Dam Oregistrerad 2004-09-02 04:24
 

Har precis läst klart boken och blev helt enkelt tvungen att se vad andra tyckt om den. Måste säga att recensionen stämmer exakt in på de tankar som slagit mig under läsningen. Själv tycker jag kanske också att Onda Andar förmodligen är Dostojevskijs mest sarkastiska och mest humoristiska roman. Stepan Trofimovitj är ju hysteriskt rolig!

Boxarn Oregistrerad 2007-07-15 10:49
 

har läst boken den va mycket lärorik dröjer sig kvar på något sätt.

kjell Oregistrerad 2008-05-24 17:53
 

recensionen är ett skämt

f Oregistrerad 2012-02-21 09:09
 

Det är boken också. :)

Björn Waller Redaktionen 2012-02-21 14:47
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?