Hittade f ö nyligen en ganska intressant bok: Lit Riffs, en novellsamling av en massa olika författare där novellerna är baserade på poplåtar. Vet inte hur bra det kan bli, men ska bli intressant att läsa i alla fall.

Det fårvånar mig att du missat att the upp Pete Townshends "champagne på läktaren" (Horse's Neck). Jag kommer ihåg att jag läste den när jag var sexton och då tyckte jag att den var bra. Den handlar om sex och typ sex, i alla fall var det det jag kom ihåg från den boken, möligt att den behandlade andra ämnen också.

Pete är ju ändå en av de största med Gitarr

Jim Carroll – det får jag kolla upp. Känner mest till honom från några grejor han gjort ihop med Patti Smith och så "People Who Died"… som inte övertygade mig så väldigt.

tack för en charmig krönika. Jag har ofta haft funderingar kring samma ämne.

Men ärligt talat, i min litterära värld så myllrar det av bra "rock’n’roll prosa". Det som är intressant är som du påpekar att så få skivartister lyckas sätta läsvärd prosa på pränt.

Men hur intressant är detta egentligen? i grund och botten så struntar man väl i att t.ex John Fante inte var skivartist. Hans prosa är ändå långt mycket mer "rock" än vad den överväldigande majoriteten av alla arga, kåta, ledsna, proggresiva unga herrar med giratter någonsin kommer att uppnå.

Dock så tror jag att du missat undantaget som bekräftar regeln i din tes.

Läs: Jim Carrolls "the Basketball Diaries" : Mr. Carroll har skrvit en riktigt bra bok, känner Keith och är en känd skivartist

Att inte detta alster näms i din krönika ter sig märkligt.

/ JimBo

ps. Pssa dig för alla Carrolls skivor med undantag för "Catholic Boy"

Nu kom jag på vad den heter på svenska debuten alltså "Älsklingsleken"

Får lov att kolla upp Cohens böcker.