När Johann Voss var 17 år tog han som frivillig värvning i Waffen-SS som bergsjägare. Han deltog i strider på såväl öst- som västfronten innan han tillfångatogs av amerikanska styrkor mot slutet av kriget. Som krigsfånge skrev han ned sina upplevelser och det är det stoffet som ligger till grund för den här boken.

Hans historia beskriver soldaternas vardag såväl i med som motgång. Voss är välformulerad och hans ton är medryckande om än något högtravande. Ibland anar man en skönlitterär ton som påminner om pojkbokens när Voss illustrerar de tyska truppernas upplevelser.

Efter kriget blev Waffen-SS, eller Adolf Hitlers personliga garde, stämplat som en kriminell organisation på grund av de många och avskyvärda krigsförbrytelser de hade stor del i. Detta hade Johann Voss mycket svårt att förstå. Han får det visserligen klart för sig vad som hänt i det tredje riket, han förnekar inte folkmorden men hans eget samvete är rent. Johan Voss menar att han inte kände till något om de brott som begicks av nazisterna i SS!!!

Voss, en i övrigt bildad och beläst ung man, hade således missat hela den långa raddan med restriktioner mot judarna i Tyskland samt alla andra tecken på missförhållanden. Med tanke på att han hela tiden refererar till ett försvarskrig missade han troligen också att Tyskland anföll både Frankrike och Sovjetunionen.

Hans berättelse och försvar liknar i mångt och mycket alla de svenska SS-soldaternas vilka Bosse Schön behandlat i sina böcker. SS-organisationen var uppdelad i en rent stridande gren där Voss och alla svenskar ingick och en gren under vilka krigsförbrytelserna begicks. Ingen i ”rätt” gren hade ont blod på händerna eller smutsigt grus i ögonen. Det ”ädla” uppdraget att kämpa mot bolsjevismen tillät tydligen skygglappar av storlek XXL!

Det är Johann Voss som person som är intressant i den här boken snarare än hans ibland nästan romantiska historier om soldatlivet. Hur man ställer sig till hans historia handlar helt enkelt om vilken tilltro man sätter till honom. Var han en naiv idealist förledd av Hitler, som han själv påstår, eller var han en streber som inte fort nog kunde ge sig in i striderna för ökat lebensraum? Personligen tror jag att alla i SS kanske inte visste exakt vad som pågick i koncentrationslägren men ingen i Tyskland kan ha missat att brotten mot främst judarna var så pass grova att det var oförsvarbart.