Hur blir man en lyckad människa? Vad är en lyckad människa? Detta är frågor som sysselsätter huvudpersonen i Gary Shteyngarts debutroman Den ryske debutantens handbok. Existentiella frågor som avhandlas på en behagligt låg nivå.

Vladimir Girshkin är övertygad om att hans väg till lycka är att avlägsna sig så långt som möjligt från sina rysk-judiska rötter. En dag får han chansen att börja umgås med den intellektuella medelklassen via en flickvän, och han upptäcker att här, här, långt bort från moderns hårdblonderade hår och drömmar om en advokat till son, här vill han vara och förbli. Hos de riktiga amerikanerna. Av en händelse träffar han Fläktmannen, och under Fläktens överinseende tar en diabolisk plan form som ska befria Vladimir från ryskhetens ok.

Livet med de psuedokultiverade är mycket dyrbart för en tjänsteman på "Emma Lazarus stiftelse för invandrarnas assimilering", och Vladimir måste fundera ut ett snabbt sätt att tjäna pengar. Lösningen blir, efter viss kalabalik, en flytt till Prava, 90-talets Paris bakom den forna järnridån. Här blir Vladimir snabbt en känd och firad poet och bedragare, samtidigt som han träffar och förälskar sig i en mystisk kvinna från Mellanvästern, Morgan. Karusellen snurrar allt fortare och Vladimir slits mellan sin själviska girighet och kärleken till Morgan. "Foten", den sista kvarvarande delen av en gigantisk staty från kommunisttiden, kommer också att spela en avgörande roll, likså Vladimirs intensiva fysiska träning under ledning av en av Pravas mest hårdföra och religiösa gangsters.

Det är rock n'roll i bokform.

Här beblandar sig de otroligt stereotypa ryska gansters som tagit Vladimir under sina vingars skugga med låtstasinellektuella, pseudopoeter och stackars-små-rika-bulimikerflickor i den hetaste staden i det forna östblocket. Allt går bra så länge han kommer ihåg att gå med fötterna ihop på det icke-judiska sättet.

Det är snabba vändningar, träffsäkra karaktärer och en grandios final. Helt underbart.

Det är oerhört skarpsinnigt, genomarbetat, tätt skrivet, roande och rörande på samma gång. Vladimirs vedermödor blir symbolen för de svårigheter de nya ryska immigranternas barn ställs inför. Önskan att få bli en riktig amerikan, fast av den intellektuella, coola varianten. Önskan att skaffa sig deras självklara själförtroende.

Önskan att vilja vara allt det som man säger och anser sig förakta.