Från början till slut dyker samma fråga upp i mitt huvud, är det en spänningsroman baserad på en sann historia? Och i sådana fall, kan Denise Mina, som utger sig för att vara författare, verkligen vara det? Jag menar, berättelsen verkar sann och rätt i tiden. Men är inte boken bara fiction? Hur som helst, med några snabba slag på tangentbordet drar Mina in mig i ett triangeldrama som hostar upp ett överraskande slut som inte känns så överraskande, om du förstår vad jag menar.

Det heligaste är en text som Denise Mina påstår vara tagen från en dagbok skriven av Lachlan Harriot. Lachlan är make, far, utbildad läkare och den som sköter om sysslorna i villan i utkanterna av Glascow, Skottland. Han är gift med Susie, rättpsykiatriker vid ett fängelse för manliga förbrytare. Lachlan känner sig trygg och glad i sin hemmafru-roll. Allt är frid och fröjd. Men så en dag blir Susie anklagad och dömd till livstid fängelse för mord. Den psykopatiska seriemördaren Andrew Gow, nyligen frigiven, har fallit offer för en svartsjuk psykiatriker. Rykten om att Susie haft ett förhållande med seriemördaren florerar i pressen och Lachlans privatliv blir invaderad av nyfikna reportrar.

Mina berör förhållandet mellan make och maka i boken. Det är den psykologiska beskrivningen av Lachlan, som ger romanen en liten skjuts framåt. Det vill säga hur han förändras från en blåögd make till en likgiltig dito. I alla fall vad gäller förhållandet till sin fängslade fru. Men det är inte fråga om några djupdykningar i samlivets psykologi vilket är trist. När mina ger sig in på beskrivningar av kontrollbehov och maktförhållanden bränner det till en stund. Men det är allt hon gör, berör. I övrigt harvar boken på med långa utdrag ur journaler och brev som varvas med Lachlans husliga bestyr och existentiella reflektioner.

Boken får aldrig styrfart.

Prologen är trots dess ringa omfång, 2 sidor av 316, det som gör den här boken intressant. Huruvida Det heligaste äger en gnutta av sanning vet jag inte, men i prologen framkommer visa juridiska villkor som gör att Mina förbehåller sig copyrighten till boken utan att själv skrivit den. Boken balanserar därför mellan fiction och sanning vilket gör att jag känner mig oviss om trovärdigheten i berättelsen. Naturligtvis håller detta spänningen eller drivkraften levande eftersom jag tror att jag ska få ett svar på mina frågor så småningom. Men till slut blir jag bara irriterad. Romanen följer bara någon filmistisk trend där det slår hårt om det står "Based on a true story" i förtexterna. Ofta brukar det inte vara nåt hänga i julgranen då.

Jag kan inte smälta att jag inte vet om det är en sann historia och jag är 100 % säker att det blir film av den här boken, "based on the novel of Densie Mina". En OK bok, varken mer … med en oväntad traditionell vändning.