Möjligheten att kunna exploatera Afrikas naturresurser var en mycket viktig faktor bakom koloniseringen av kontinenten. Kolonialmakternas syn på exploatering, naturvård och bevarande blev därför också viktiga för kolonierna. Denna syn kom dock att mötas, och i somliga fall också att influeras av, den lokala kulturen den mötte på plats.

I den här boken beskriver en rad författare mötet mellan kolonialister och koloniserade, sett ur miljöhistoriskt perspektiv. Det är många intressanta artiklar på olika teman, grovt indelade i tre kategorier; afrikansk syn på miljö, den koloniala staten och vetenskapen, samt nybyggarnas möte med afrikanerna.

Här finns artiklar exempelvis om odlingen av olika fruktträd, eller användningen av vattnet från floder i södra Afrika, liksom utvecklingen av vildmarksturism och nationalparker (och därmed konflikterna om marken med ursprungsfolken i områdena) eller införandet av hundar som kolonialisternas husdjur.

Det här är en bok vars artiklar borde kunna intressera såväl Afrika- som miljöintresserade, likaväl som historiker intresserade av den koloniala eran. De akademiska uppsatserna är dock möjligen inriktade främst mot en akademisk publik, inte för en bredare allmänhet.