Kommentarer till Varför inte vara glad?

Av: Anna Larsson

Anna Larsson — Wed, 13 Feb 2008 07:41:18 +0000

Ja, OK, jag borde kanske ha tänkte på att ironin var död redan för fyra år sedan…

Av: Josefin

Josefin — Wed, 30 Jan 2008 09:24:09 +0000

Skrev ett mail. Skriver här istället.

Är det någon som har påstått att "varenda jävel var mobbad"?

Ingen tvingar dig att läsa "ångestböckerna", du har ju ett val, eller hur?

Varsågod och läs inte.

Att se självskadandet som något trendigt är sorgligt. Men för oss som mår dåligt och har mycket ångest är självskadandet tyvärr en hjälp.

Att skriva "Get over it" är så otroligt oförstående. Jag älskar att vara glad och jag skulle mer än gärna slippa den vidriga ångesten och rakbladsåterfallen.

"För så var det ju inte." Liksom ingen talar sanning genom att säga att alla skär sig, svälter sig eller liknande så stämmer det ju inte heller att ingen skär sig eller svälter sig.

För Dig var de största bekymren vad Du skulle ha på dig. Du skriver "man" och på så sätt drar du med resten av ungdomarna.

Skit i alla ångestböcker. Du måste inte läsa.

Av: Malin

Malin — Sun, 06 Jan 2008 12:12:23 +0000

Det här var tammefan den dummaste krönika jag läst. Bortskämda medelklassungar från käcka Svensson-familjer får mig att vilja spy.

Av: Maria

Maria — Mon, 16 Apr 2007 10:30:55 +0000

Bra text förresten Anna!

Av: Maria

Maria — Mon, 16 Apr 2007 10:29:52 +0000

Visst kan det vara en trend att "må dåligt". Man gör det för att passa in. Att vara deppig är ett sätt att gömma sig. Det finns otroligt många tjejer, och killar, som mår dåligt men inte av egentliga orsaker utan bara för att det är så man ska vara. Jag sökte mig själv till en deppig livsstil för det är en bra ursäkt när man inte vill vara med eller om man inte känner nån. Man kan sätta sig i ett hörn och låtsas vara svår istället för att faktiskt försöka prata med nån. Sen finns det självklart de som varit med om saker som får dem att må dåligt, eller som är instabila av olika orsaker. Grejen är att när det kommer till litteraturen, och det gäller väl musik och film också (?), så kan du inte bli tagen på allvar om du skriver om någonting bra och glatt.

Sen handlar väl många böcker om författarens egna uppgörelse med upplevda händelser. Vilket gör skildringen vinklad, ibland bitter och definitivt befriad från det som var bra och positivt. För det behöver man ju inte göra upp med!

Jag tror definitivt att många unga behöver fler positiva förebilder (förutom sportstjärnor och dumglada modebloggare). Speciellt inom kulturen. Nån med lite jävlar-anamma. Nån som erkänner det svarta och tunga i livet men som kan visa en annan väg. Inte nån som låtsas som det regnar. Nån som kan förstå men samtidigt vara rolig, smart och inspirerande.

Av: Tonåring

Tonåring — Sat, 14 Apr 2007 15:26:26 +0000

Ingen läser en bok och sen känner "nu måste jag må dåligt". Men många mår dåligt och läser en bok som får en att inse att man inte e ensam vilket inte är en dålig sak.
Är det författarnas fel att din tonårstid va så perfekt?

Av: gegen

gegen — Wed, 20 Jul 2005 01:36:13 +0000

vad ska man säga, jag gåller med

Av: Anna Larsson

Anna Larsson — Sat, 29 Jan 2005 18:04:38 +0000

Och det är lättare att avsiktligen missförstå och bli upprörd i onödan än att försöka ta in vad som faktiskt står.
Tydligen är det fler som aldrig kommer att förstå…

Av: Ditt namn

Ditt namn — Fri, 28 Jan 2005 10:59:11 +0000

Trist att du skulle sätta punkt. Du som antagligen inte har arbetat med dessa ungdomar eller "kids" som du kallar dem. "som skiljer sig från deras verklighetsuppfattning". Jag är bra jävla sugen på att bjuda in dig till ett av mina samtal med utsatta "kids", det går ju tyvärr inte. Läs vidare du. Du kommer aldrig få en verklighetsuppfattning om detta ialla fall.

Av: Anna Larsson

Anna Larsson — Thu, 27 Jan 2005 10:04:51 +0000

Det var länge sen jag skrev den här krönikan. När jag nu läser om den ser jag samma sak som då. Jag skriver om något som jag uppfattar som ett samhällsfenomen, en trend om man så vill. Den rådande uppfattningen i litteratur och film/teater verkar vara att tonåringar mår dåligt, punkt slut. Jag anser att det är en förenkling och en överdrift. jag tror även att det inte är en särskilt hälsosam trend för sköra tjejer. se anorexi- och bulimisajter, lyssna på ungdomars helt öppna konversationer om att skära sig eller spy efter maten. Jag tror att denna trend påverkar kids att tro att dessa beteenden är acceptabla och normala, när det i själva verket handlar om svåra störningar som kräver professionella insatser. Jag skulle verkligen önska att folk tog sig tid att läsa och reflektera istället för att genast bli så upprörda och reflexmässigt attackera allt som skiljer sig från deras verklighetsuppfattning. Så. Nu tycker jag att vi kan sätta punkt för den här diskussionen.