Vi får fortsätta följa Takeo och Kaede. Två personer som tack vare sina udda uppväxter har förmågan att tänka annorlunda och bryta mot de stenhårda traditioner och mönster som styr det japanska samhället absolut. Takeo slits mellan sitt arv från klanen Otori, arvet från ”släktet” och de mystiska gåvor det för med sig och den förbjudna religionen ”de gömda” som han bekänner sig till. Kaede kämpar för att kunna behålla provinsen Maruyama som hon ärvt samtidigt som det är osäkert om hon ens kan behålla den provins som är hennes egen födslorätt. Hon försöker också skaffa sig något otänkbart för en kvinna, en utbildning. Något som skulle göra henne medveten om omvärlden och på samma gång göra henne till ett hot mot den. Det finns ingen plats för nytänkande och förändring i den här världen.

De båda utmanar systemet med sin kärlek som de vägrar kompromissa kring. Hearn har plockat in ett modernt västerländskt par i ett historiskt Japan och det fungerar väldigt bra. De spänningar det skapar tillsammans med alla ingredienser blandas ihop till en spännande och intressant historia och det enda felet är att den är för kort. Hearn har gjort den mer komplicerad men ger inte sig själv chansen att brodera ut och ge det där lilla extra. Allt som händer leder mer eller mindre direkt mot målet vilket gör den för förutsägbart. Tråkigt och onödigt.

Den är lättläst och passar även ungdomar bra samtidigt som det finns ett visst djup och en mening bakom orden. Det är en mångfacetterad berättelse där huvudpersonerna hela tiden slits mellan hopp och förtvivlan och den kan uppskattas av såväl ung som vuxen. Ett par tre kvällars skön läsning räckte den till och det var precis vad jag ville ha och förväntade mig.