Jeremias i Tröstlösa är känd och omtyckt för de dikter som blivit visor i de svenska sångböckerna, främst "Tess lördan" med den trallvänliga refrängen "trala lalalalej, nu tänker jag på dej" och "Man borde inte sova när natten faller på", så vacker i sin enkelhet. Hur kända de är för yngre generationer är jag osäker på.

När nu Rune Ruhnbro skrivit en bok kallad "Jeremias i Tröstlösa – ordmålaren från Almby" (Thor Media), skulle det bli spännande att komma den Levi Ericksson in på livet som bytte namn till Levi Rickson och dolde sig bakom pseudonymen Jeremias i Tröstlösa. Han växte upp strax utanför det då lilla Örebro och blev journalist på Nerikes Allehanda. Trots att hans liv blev mycket långt – han föddes 1868 och dog 1967 – finns det inte så mycket att upptäcka. Han var ungkarl och ett genomgående tema i hans dikter är den försmåddes obesvarade kärlek. Hoppet att genom dikten nå fram till Kvinnan, delar han ju med unga manliga författare i alla generationer.

Han befann sig någonstans strax intill den svenska parnassen och bortsett från sina böcker och dikter till främst kvinnliga bekanta, levde han ett tillbakadraget liv. Om hans gärning på dagstidningen vet man tydligen inte så mycket. Rune Ruhnbros språk känns tyvärr stelt och gammeldags. För en örebroare som jag är det ändå trevligt att få veta det som finns att veta. I en tid när bygdemålen är utrotningshotade ska klagodiktaren från Tröstlösa också vara ihågkommen för att han bevarat närkemålet i diktens form:

"Ja ä så lessen, så otäckt lessen,
min hjärtegläje ä förtvinad å vessen,
för ho, som ja ville ha
å som gav mej ja
henne skulle en aen ta."

Men som Brecht skrev: "Och mänskan hon är mänska, därför måste man ge henne bröd. Ty hon blir inte mätt av prat, det lindrar ej hennes nöd." I Jeremias barndomshem, som flyttats till kulturreservatet Wadköping I Örebro, finns numera ett bageri med ljuvligt doftande bröd.