Svenskhetens historia påminner i mångt och mycket om de befintliga översiktsverken om Sveriges historia. Det är alltså inga nya, revolutionerande forskningsrön som presenteras. Det som skiljer Svenskhetens historia från övriga verk är emellertid bokens uttalade syfte att penetrera vad det som vi betraktar som svenskt egentligen är.

Från att inlandsisen drog sig tillbaka från det nuvarande Sverige och fram till idag har området och de människor som bott där påverkats av impulser utifrån. Dessa har bestått av idéer och tankegods men också av invandrande människor vilka i olika omfattning bidragit till hur vårt nuvarande samhälle ter sig.

Näringsliv, politik, religion och kultur, ja inom praktiskt taget alla områden kan man finna att det som vi betraktar som ursvenskt inte alltid svarar upp mot beskrivningen utan snarare visar sig vara resultat av ovan nämnda impulser. I vissa fall är det som känns svenskt till och med medvetet konstruerat av människor som velat framhålla nationalstaten Sverige.

Göran Hägg underskattar eller nedvärderar dock inte Sverige som sådant utan visar också att idéer och personer från vårt land haft relevans för andra länder och regioner. Tanken är istället att genom att ifrågasätta "det svenska" framhålla ett internationellt växelspel snarare än att krossa knäckebröd med en avkapad midsommarstång.

Boken är ett försök att underminera förlegad nationalism och gamla myter som tyvärr fortfarande florerar. Då främst i högerextrema kretsar men också latent i mer legitima sammanhang vilket bland annat uppdagades under fjolårets riksdagsvalkampanj. Grundtanken hos Hägg är densamma som hos Jan Guillou när han skriver om den internationellt influerade riddaren Arn Magnusson och det är bara att konstatera att denna typ av böcker behövs. Frågan är bara om de som egentligen behöver läsa den kommer att göra det.