Ebba går andra året på gymnasiet, i "den fina skolan mitt inne i stan". En skola där folk heter saker som Noppa, Guttan, Poa och Lussan, har rika föräldrar och "fina" bakgrunder. Ebba tar tunnelbanan till skolan från förorten och radhuset. När de andra har NK-kläder är hon utlämnad till H&M-utstyrsel. Strax innan sommarlovet tröttnar hon på att alltid känna sig fel. Ebba vill ha pengar. Mycket pengar. Hon vill kunna köpa de där sjukt dyra kläderna och sakerna alla i hennes omgivning har råd med. Man skulle kunna säga att hon blir besatt.

När Ebba en dag ser en löpsedel om ungdomsprostitution ser hon en lösning på problemet. Hon skaffar en webkamera som hon sätter upp i taket i sitt rum och öppnar en nätsida där besökarna får betala för att titta på henne. Några dagar senare börjar pengarna ramla in. Ebba blir berusad när hon inser vilka dörrar som plötsligt och så lätt öppnat sig. Hon går på stan och shoppar, känner sig helt oövervinnerlig. Hon blir mer och mer ohämmad framför kameran, och övertygar sig själv om att det inte är något fel i det hon gör.

När skolan slutar för sommaren tar Ebba nästa steg. Hon går ut och äter middag med en av besökarna, som eskort. Under sommaren eskalerar det hela, hon skaffar ett antal fasta kunder och lägger snart all sin tid på verksamheten. Hon har inte sex med sina klienter, men gränserna tänjs hela tiden. Ebbas habegär blir större och större, och hon tappar alltmer kontakten med verkligheten. Det enda som är intressant är vad hon ska skaffa sig härnäst. Hennes familj och "vänner" håller hon sig undan, för att slippa besvärliga frågor om varifrån hon plötsligt fått så mycket pengar.

Eskort är verkligen en bok som ger illamående. Naturligtvis själva prostitutionstemat (att bli påmind om hur mycket perversa idioter det finns i världen är ju aldrig särskilt upplivande). Det fruktansvärda konsumtionsbegär Ebba får av miljön hon vistas i framkallar också lust att kräkas. Det enda som betyder något är ytan. Hela livsuppgiften blir att skaffa prylar. Kosta vad det kosta vill. Det är verkligen deprimerande. Naturligtvis visar sig Ebba till slut vara klok och stark nog att stå emot detta, men den fadda smaken sitter ändå kvar.

Eskort ger knappast upphov till några glädjeskutt för språket. Det fungerar för att berätta den historia boken berättar, men inget utöver. Ibland försöker Wahldén sig på lite ungdomliga uttryck som känns ganska krystade, och det är väl det enda verkligt störande. Annars är det ganska neutralt, lite stelt kanske. Wahldén försöker låta bli att var fördömande, att bara ge en skildring av händelseförloppet, och hur det påverkar Ebba. Hon behöver inte göra så mycket mer heller, man tycker att alltsammans är rätt obehagligt ändå. Utan pekpinnar.

Är man intresserad av ämnet, tycker jag gott man kan läsa den här boken. Den är ett försök att förklara varför unga flickor hamnar i sådan här skit, och det är väl hedervärt. Som skönlittertur betraktad, tycker jag tyvärr inte att Eskort är någon större succé. Men det beror ju på vad man är ute efter, en intressant historia eller en språkupplevelse. Om du nöjer dig med halva kakan, så är det bara att äta. Vill man ha bägge delar, tycker jag man ska lägga sin energi på annat.