Kan forstaa at hoved personen sagsöger. Det strider mod enhver form for fair play få lov til at leve i en denne person’s hjem og saa udlevere ham saa skåningslöst. Manglende forstaaelse at denne kultur med dens nedvurdering og mishandel af kvinder har foregaaet i år hundrede. Det maa ogsaa vaere en byrde paa et vis maade for mänd at vare forpligtet til at underholde saa mange familie medlemmer. På godt og ondt er han den eneste, der viser initiativ for at komme frem efter egen hård fortid. Lidt ydmyghed fra forfatteren ville vaerdsaettes.

Åsne gjorde ett bra val när hon valde att skriva den i romanform. Hon har på det sättet lyckats förmedla en känsla av närvaro – en förstapersonupplevelse – som de flesta "vanliga" journalister misslyckas kapitalt med.

Jag kan förstå att en del finner den tråkig, det är ingen sensationshistoria, och efter bokhandlarens (penninglystna) stämning kanske man väntar sig mer "drama"?

För att uppskatta boken krävs det nog också att man har ett intresse av att läsa om andra kulturer. Om hur det *egentligen* är.

Till Daniel Åberg vill jag säga: Läste du inte förordet? Där talar Åsne tydligt om vad som är självupplevt och inte.

Sammanfattning:
En förbannat bra bok!