Den här boken är kusligt aktuell. Under tiden jag läser den spränger sig tre personer till döds i Israel. Palestinska Hamas tar på sig skulden för bombdåden. Bara under tiden som jag skriver detta spränger sig ytterligare en person till döds. I kampen för vad? Islam? Ett fritt Palestina? Man måste ju i alla fall hålla med om att självmordsbombaren verkar tro på vad han kämpar förÂ…

I den här boken försöker Christoph Reuter förklara självmordsbombarens filosofi; vad är det som driver en självmordsbombare? Han börjar historiken långt tillbaka i tiden, med de klassiska assassinerna, för att sedan snabbt hoppa fram till modern historia – revolutionen i Iran i slutet av 1970-talet. Därefter fortsätter färden via Hizbollah i Libanon under 1980-talet och Israel/Palestina-konflikten (främst under 1990- och 2000-talet). Självklart finns även attentaten mot World Trade Center, och al-Qaida, med i bilden.

Även om boken i princip utger sig för att behandla alla sorters självmordsbombare så ligger tonvikten helt klart på muslimska sådana. Japanska kamikaze-piloter, kurdiska eller tamilska tigrarnas självmordsbombare behandlas enbart i förbifarten (omkring 30 av bokens cirka 330 sidor brödtext). Istället är det just islam som kommer att stå i mycket av centrum för den här boken.

Å ena sidan förvånar det inte, eftersom en stor del av dagens självmordsbombare är just från olika extrema muslimska sekter. Å andra sidan förvånas jag av att Reuter inte tar upp mer om de som inte är muslimer. Han förklarar nämligen själv exempelvis att många av självmordsbombarna i Palestina/Israel faktiskt inte är muslimer (som man lätt kan tro), utan att både kristna och sekulära (marxist-leninister) palestinier har utfört samma sorts handlingar.

Men efter att han har tagit upp detta passerar det förbi tämligen obemärkt i resten av boken. Det, i kombination med att över 9/10 av boken ägnas åt Mellanöstern-konflikter, riskerar att spä på diverse myter om araber och muslimer.

Det betydande islam-fokuset till trots lyckas Reuter nyansera bilden av självmordsbombare avsevärt. Det är inte islam som är den huvudsakliga källan till självmordsbombare, utan andra omständigheter; blind tilltro till Ledaren, och kanske framförallt förtryck och hopplöshet, att människorna i exempelvis Palestina inte ser särskilt många alternativ. Den säkerhet som Israel tror sig kunna eftersträva med en utvidgad ockupation av Palestina är ohållbar, och leder istället bara till ökat våld, fler bomber.

Men Reuters nyansering är inte allomfattande, utan innehåller inslag av distansering. Att begå självmord är strängt förbjudet enligt islam. Personer som begår den här typen av handlingar kallas bland muslimer för martyrer, eftersom de offrar sitt liv i kampen för sin tro (till skillnad från en självmördare som spiller sitt eget liv av andra skäl, t.ex. depressioner).

Detta skriver Reuter om, men fortsätter ändå – till synes utan någon vidare reflektion över sitt eget ordval – att kalla dem för just självmordsbombare. Ordet "martyrer" sätts till och med inom citationstecken, för säkerhets skull, för att man inte ska missta sig på att det är självmordsbombare som de egentligen är…

Trots vissa kritiska invändningar är detta sammanfattningsvis en mycket läsvärd bok. Intervjuer och reseberättelser blandas ihop med analyser och historik i en mycket bra cocktail. Det är inte bara en intressant och ofta mycket givande analys som görs av ett högaktuellt fenomen – Reuter skriver också både medryckande och lättflytande, vilket är minst så viktigt.