Alla minns väl ännu mediarapporteringen från ”kriget” i Afghanistan. ”Kriget” inom citationstecken eftersom det är lite missvisande att använda ordet på de massbombningar som USA utförde gentemot världens fattigaste land – i syfte att jaga ut talibanregimen som under många år hade terroriserat befolkningen. Ett krig utkämpas mellan två (eller fler) parter – det som hände i Afghanistan var väl kanske snarare att likna vid en massaker på en i princip försvarslös fiende.

Massmedia gnuggade sannolikt sina händer. Krig ger braskande rubriker – krig säljer. Så för att täcka vad som hände skickade nyhetskanaler och tidningar ned journalister i tusental. Aftonbladet var den tidning som kanske satsade mest på sin Afghanistan-bevakning. En av de som skickas ned är veteranen Staffan Heimerson.

Han har valsat jorden runt många gånger, och rapporterat från de flesta platser. Bland annat har han tidigare varit i Afghanistan, i samband med Sovjetunionens invasion. Nu var det alltså dags igen. Heimerson är med vid bombningarna av Tora Bora (och associerar till söderhavsöar och Pippi Långstrump). Han ser Kabul komma tillbaka till liv då talibanerna jagats på flykt. Han följer med i jakten på Usama bin Laden (vem gjorde inte det av alla tusentals journalister?). Opiumodlingar, terrorister och bilresor på öde vägar. Krigsherrar Jag Mött och Minns. Lejon på Kabuls Zoo.

Det är några av de centrala beståndsdelarna i den här boken. Det är mycket yta, mindre djup. Bokens undertitel – ”Rövarhistorier, reseberättelser och en och annan reflektion” – är faktiskt ovanligt träffande. Söker man analys och förståelse av ett komplext land med en lång historia rekommenderas den här boken garanterat inte. Snarare bör man då läsa böcker som Ahmed Rashids Talibanerna (en bok som Heimerson själv för övrigt gärna verkar återkomma till och citera så fort det handlar om analys av landet).

Enda skillnaden mot ett genomsnittligt Aftonbladet-reportage är väl att de stort uppslagna bilderna saknas. Mer än en och annan reflektion blir det inte. Här är det fart och fläkt som gäller – tabloidtidningens kvällsupplagor sätter tempot. Eftertanken uteblir.