Kina; för närvarande världens viktigaste marknad, som företagen närmast står på kö för att få investera i. Ryssland; en ekonomisk härdsmälta, som efter ett förlorat decennium till slut börjat få ordning på sin ekonomi. Indien, som ekonomiskt närmast stått stilla under allt för många år.

Alla tre länderna har genomgått en övergång från en reglerad, socialistisk planekonomi till en avreglerad kapitalistisk marknadsekonomi (även om Indien aldrig var lika ”renlärig” som de andra två länderna). Ändå har resultaten blivit slående olika.

I den här boken försöker Prem Shankar Jha förklara varför det har blivit så. Nyckeln, menar han, till förståelse ligger mycket i hastigheten med vilken respektive land genomförde sina reformer. I vilken ordning reformerna sker var också av avgörande vikt. Och för att både få rätt hastighet och ordning så krävdes det en djup förståelse av vad en marknadsekonomi innebär.

Den här förståelsen saknade man helt i Ryssland (Sovjetunionen). Den chockterapi som hastigt genomfördes – på inrådan från västerländska ekonomer – vid Sovjetunionens kollaps förstod inte ens grundläggande fundamenta för hur en marknadsekonomi fungerar, utan utgick från att marknader spontant kommer uppkomma vid avregleringar. Så skedde inte, utan istället blev det maffian som tog över kontrollen av stora delar av ekonomin. Resultatet blev katastrofalt.

I Kina hade myndigheterna en annan insikt om många frågor, och genomförde därför välplanerade och strukturerade avregleringar. Olika regioner fick pröva olika varianter, och när de visat sig framgångsrika spreds goda exempel. Någon chockterapi genomfördes aldrig, utan marknaderna fick tid på sig att utvecklas inom ramen för existerande institutioner. Indien, däremot, hade nog behövt mer av chockterapi, menar Jha. Här har problemet varit att alla reformer har dragit ut så på tiden – trots att de grundläggande institutionerna redan fanns på plats (till skillnad från i Ryssland och Kina).

En marknad, menar Jha, är alltså inte något naturligt, utan måste skapas med omsorg. Det räcker inte att staten avreglerar och drar sig tillbaka från ekonomin, utan den måste aktivt medverka vid skapandet av marknader om de inte finns.

Det är en välskriven och intressant bok som klart kan rekommenderas. Den främsta invändning jag har rör frågan om övergången i sig. Jha diskuterar egentligen aldrig behovet av en övergång – det är något han tar för självklart, och diskuterar enbart hur den skulle gått till på bästa sätt. Men hade Ryssland verkligen behövt en övergång från socialism till kapitalism? Det är en fråga som Jha tyvärr menar är för självklar för att diskutera.