Ludde tar Gothia Cup. Är det verkligen en bra titel undrar jag, då vet man ju hur det ska gå innan man har läst boken.

Så med siktet inställt på att Ludde ska komma hem från Göteborg med den fina pokalen börjar jag läsa boken. Hur ska han klara att vinna? fortsätter jag att fundera. Rävarnas IF är ju trots allt inte några favoriter och det krävs nog mer än mirakel för att de ska vinna. Till råga på allt så börjar boken med att Luddes bästa vän, Lillen, flyttar till Göteborg. Vilket ytterligare minskar oddsen för en vinst.

Men Ludde och Rävarna kastar sig in i fotbollsturneringen med sikte på finalen. Och om han tar sig dit, njä, det ska jag väl inte tala om. Men det är rafflande fotbollsspel, nervbrytande matcher, fantastisak skott på mål, vrålande supportrar och så är där några tjejer från Brasilien … Med andra ord så innehåller Gothia Cup allt man kan förvänta sig och mer där till.

Likt första boken om Ludde är det mycket fotboll och mycket glädje. Jag förstår att 10-åriga killar gillar att läsa om Ludde, författarinnan skildrar den fotbollstokige killen mycket väl och jag fnissar ofta och gärna åt händelserna i boken.

Själv slukade jag författarinnans böcker när jag var mindre, En ettas dagbok, Monstret i skåpet och Tuppenkuppen var alla storfavoriter. Så visst är det med nostalig och glädje jag fortsätter att läsa hennes böcker, nu om Ludde.

Dock tycker jag inte att denna boken räckte lika långt som Ludde möter blåvitt. Den gillade jag ännu mer. Men det gör inget, den här räcker långt.

Titeln då, stämmer den överens med innehållet. En del skulle säga nej, och andra ja. Jag väljer att säga ja. För visst tar Ludde Gothia Cup, på sitt sätt. Han återvänder dock hem till Rävingen med en seger.