Recension

: The Praxis
The Praxis Walter Jon Williams
2002
Earthlight
5/10

Science Fiction med potential

Utgiven 2002
ISBN 074346110X
Språk Engelska

Om författaren

13 nomineringar till Hugo och Nebula ledde till slut till en utmärkelse. 2000 fick han pris för ”Best Novellette” för ”Daddy’s world”. Williams är annars mest känd för romanerna ”Hardwired”, ”Aristoi” och ”Metropolitan”.

Walter Jon Williams webbplats – På denna webbplats skriver Williams om sig själv och sin böcker. Inte så snygg men i alla fall personlig.

the millenium party – En kort berättelse av Williams.

Sök efter boken

The Praxis, del ett i serien Dread Empires Fall, är min första bekantskap med Walter Jon Williams och det är en trevlig sådan. I över 10 000 år har mänskligheten levt som undersåtar till Shaa tillsammans med ett antal andra erövrade raser och Praxis är den övergripande lag som styr allt i samhället. När Shaa hade sammanställt Praxis började ett korståg för att frälsa övriga raser i universum, något som de åstadkom med förvånande lätthet. De flesta raserna bombades till underkastelse från rymden.

En grundpelare i Praxis är "All That Is Important Is Known". Detta motto kan tyckas vara lite missvisande då hela forskningsfält är förbjudna. En hel planet befolkad av människor ödelades efter ett försök att skapa ett virus för att bekämpa Shaa. Shaa påstår att dom begått ett stort misstag. De gjorde sig själva odödliga och efter 10000 år har deras minnen blivit fulla. De ser nu ingen mening med att fortsätta leva och börjar begå självmord. När vi kommer in i handlingen finns endast en Shaa kvar i livet och förberedelserna för dennes bortgång har redan påbörjats. Naxiderna är den första rasen som erövrades och de anser att det är deras plikt att ta över som härskare över imperiet, något de andra raserna inte är så sugna på. Naxiderna skulle troligtvis inte bli bättre härskare än Shaa.

The Praxis är en hederlig och tvättäkta rymdopera, storslagen och pampig. Williams styrka är annars personskildringarna. Historien kretsar kring Gareth Martinez och Lady Caroline Sula. De är båda Peers, adliga, en förutsättning för att komma någonstans i det samhälle Shaa har skapat. Världen är väldigt formell och vem du känner och vem du är släkt med är oändligt mycket viktigare än vad du åstadkommit. Utan rätt kontakter har du alltså inte en chans. Sula är den sista överlevande i en klan som dömts för brott mot Praxis. Straffen är hårda och omfattande. Ofta straffas hela släkter och i extrema fall hela städer eller planeter för några fås brott. Martinez kommer från en rik men relativt obetydlig släkt och målet är en framgångsrik karriär inom det militära.

Man får följa Sula och Martinez både innan och efter att dom träffades. Williams växlar mellan de båda historierna fram tills det att tidsaxlarna binds samman till en enda historia och man har hela bilden klar för sig. Det är alltid lite roligt när berättelsen inte bara följer det klassiska mönstret även om det vore lite mycket att kalla det för nyskapande.

En brist är att Williams fokuserar lite väl mycket på sina två huvudpersoner vilket innebär att vi får veta väldigt lite om de andra raserna. Man kan hoppas att det är planerat och att de får mer uppmärksamhet i de kommande böckerna. Ibland känns det även som om tempot är lite för lågt. De två första tredjedelarna av boken ägnas i princip enbart åt Martinez och Sula. Det hade varit mer givande om man samtidigt även hade fått lära känna dom andra raserna lite närmare.

När vi närmar oss upplösningen, det stora slaget, händer det desto mer. Williams ökar tempot rejält och det blir riktigt spännande. Man kan likna striderna vid gammaldags sjöslag kombinerat med rollerball eller kanske velodromcykling. En udda combo men Williams får det att fungera förvånansvärt bra. Istället för kanonkulor används torpeder. Laser fungerar inte på grund av dom stora avstånden. Innan ljuset nått fram har målet flyttat på sig och man missar. Fördelen med torpeder som är långsammare är att dom kan justera kursen när det behövs. För att dom ska vara riktigt effektiva följs dom åt av en människa i en liten farkost som kan ändra mål och taktik allt eftersom situationen förändras. Sula är en av dessa människor.

Ytterliggare en sak som stör mig är att jag hittade två stavfel. Det borde jag inte kunna göra i en bok på engelska. Det är visserligen att språk jag är rätt bra på men inte SÅ bra.

The Praxis bygger delvis på en ”hemlighet”. Det är en omständighet som styr och förklarar en hel del av handlingen. Tyvärr är denna lite för enkel att lista ut och när sanningen väl avslöjas känner man sig nästan lite besviken. Tråkigt.

Trots sina brister är The Praxis underhållande och var helt klart värd tiden den tog i anspråk. Jag kommer inte hoppa upp och ned av glädje när del två kommer men med lite tur är det mer fokus på de andra raserna och vi får lära oss mer om hela samhället och då kan detta bli en väldigt bra serie. Man kan inte riktigt jämföra Williams med Alastair Reynolds eller Peter F Hamilton men det är underhållande och kompetent sammansatt och det finns hopp om att framtiden kommer se ljusare ut.

Textutdrag (Visa/göm)

Björn Hagström

Publicerad: 2003-04-20 00:00 / Uppdaterad: 2011-06-05 19:04

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #664

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?