När jag skriver det här har kriget i Afghanistan ännu inte tagit slut, även om jag innerligt hoppas att det inom kort kommer att göra det. Men att kriget inte är slut betyder att någon slags ”sluträkning” över det ännu inte har börjat göras. Så är det inte med NATO:s förra bombkrig, de över Serbien i samband med konflikterna i/mellan Serbien och Kosova. Genom massiva bombningar – även av många civila mål – lyckades västmakterna till slut få serberna på knä.

I den här boken är Momir Talic huvudperson; en serbisk general och med all sannolikhet ansvarig för många krigsförbrytelser mot såväl bosnier som kosovoalbaner. Talic har gripits och ställts inför internationella krigsförbrytartribunalen i Haag. Helt riktigt. Men det man kan fråga sig är, var står alla andra utöver Talic, som kanske har gjort sig skyldiga till minst lika många illdåd som han? Och framförallt; var finns alla de som var ansvariga för västmakternas övergrepp? För att medvetet bomba civila (individer och/eller installationer) är enligt internationell rätt faktiskt en krigsförbrytelse.

Det är en kort liten bok, men som trots sin längd spretar åt många håll. Det är allt från medias falsifiering (medveten eller omedveten) av historiska skeenden till om bombkrig är en framkomlig väg eller inte. Och här finns många centrala frågeställningar. Var situationen t.ex. så allvarlig i Kosova att bombningar var nödvändiga? Hade någon annan form av ingripanden räckt, och kanske varit bättre? Men särskilt många definitiva svar ges föga överraskande inte, för det är boken allt för kort. Någon form av intervention hade onekligen behövts, säger Blomqvist. Men hur den skulle ha sett ut vill han däremot inte spekulera i.

Att det är segermakterna som skriver historien är väl kanske ingen nyhet. Men måste det vara så? Vi måste, menar författaren, se till att få till stånd en ordentlig och opartisk krigsförbrytartribunal, så att inte "förbrytare dömer förbrytare". Krigsförbrytartribunalen måste ges ett utökat mandat, så att de kan agera även i andra fall än då västmakterna har något att tjäna på det. Det kan röra sig om att döma krigsförbrytare i Turkiets terror i Kurdistan. Det kan vara Bill Clintons och USA:s ”aggressiva utrikespolitik i Nordafrika, Europa, Latinamerika och Asien”. Rysslands inblandning i Tjetjenien, ja, listan kan göras lång. Och dessutom behövs en sanningskommission, som försöker ta reda på vad som verkligen har hänt – bortom medias braskande rubriker, bortom parternas propaganda.

Den säger kanske inte mycket som inte redan har sagts förut, den här boken. Men det är väl värt att upprepas, och Blomqvists bok är en god liten sammanfattning på temat. Den lämnar dock många frågor kvar att besvaras av andra.