Don McCullin till hör dom stora legendariska krigsfotograferna. Han är dessutom, i motsats till så många andra kollegor, en överlevare. Denna bok är en slags sammanfattning över hela hans yrkesverksamma liv. Boken börjar och slutar med harmoniska landskapsbilder från hans nuvarande engelska hembygd. Bilderna är mycket vackra, men dystra. De bibliska molnen är mörka.

McCullin startade sin fotografiska bana hemmavid, ett hemmavid som då i början av 60-talet låg i centrala London. Han tog bilder på ungdomsgården, porträtt på sina kompisar. En bild på ungdomsgänget The Guvnors blev uppmärksammad på tidningen Observers redaktion. Inom kort var han genom deras försorg med vid fronten vid alla stora konflikter världen över.

Jag tycker bäst om hans tidiga engelska bilder. Där finns en närhet och medkänsla som delvis försvinner i hans krigsbilder. Jag kan förstå avsikten; att avslöja krigets dårskap. Men jag står inte riktigt ut med myten om den gode soldaten, även om den kanske är sann. Men en del bilder andas en stämmning av grabbighet och heroism som jag har väldigt svårt för. Men dessa bilder är ändå få jämfört med de som skildrar krigets offer, civilbefolkningen.

McCullin må vara mest känd för sina bilder av krig och konflikter, men han har även gjort stora arbeten omkring till exempel ursprungs befolkningar i tredje världen. I dessa bilder arbetar han som de tidigaste fotograferna som åkte ut i världen och med etnografiskt nit skildrade exotiska sedvänjor.

Alla hans bilder oavsett om de skildrar krigets kaos eller engelsk fattigdom har alltid samma grundton; en sort respekt för den enskilda människan och ett stort allvar inför det som sker framför hans kamera. I hans fotografi finns den sortens formkänsla som gör hans bilder till stor konst, samtidigt som den dokumentära äktheten gör att en del av bilderna är lika aktuella i dag som då de togs. Konflikten i mellanöstern pågår fortfarande och fattigdomen i ett av världens allra rikaste länder, England, är lika stor i dag som på 70-talet.