Bredvidläsning, en alldeles utmärkt bok av Wislawa Szymborska, kommer jag att tänka på, när jag skall recensera Tjuderuttan, sa räven. Bredvidläsning är ett urval av Szymborskas krönikor eller anmälningar i dagspress av böcker, som annars inte blir recenserade (detta ord vill hon själv inte använda) på kultursidorna. Allt från kokböcker till ordböcker, som lever en ganska anonym tillvaro på kultursidornas estrad, där det är skönlitteraturen som brer ut sina fantasterier (om detta ord nu finns och inte bara är en skönlitterär skapelse). Detta är en sån bok som är bredvid.

Denna kongeniala bok, med ”sång och danslekar från förr till nu” som undertitel, under räven på omslaget, är härligt tecknad, som det skall vara på en kulturbevarandebok, så att den inte blir torr och just bara kulturbevarande och inte kulturaccelererande och vidarebefordrande. Detta är en notbok, med lek och dans instruktioner till sångerna, indelad efter de olika lek och danstyperna. Om jag drar innehållsförteckningen låter den så här: En i mitten, Långdanser, Ringdanser, Bro bro breja. Sedan finns det förklarande delar i början på kapitlen om detta behövs med lika fräscha bilder som framsidan. Det här är en bok att tycka om, men man får kanske inte så mycket för att dra fram den i alla kretsar. För den hör till samma svenskhetsfack som allsången … Jag tänker försöka använda den, när jag vikarierar på grundskolan. Jullåtar och midsommarsånger finns med. Allt som är så svenskt, för en andragenerationens invandrare av min kaliber. En som ändå är född och invuxen i allt det där. Dragspelet och valstakten finns. Boken är smockad med sånger, som jag inte hört, men det finns en cd för icke notkunniga. Annars är det väl bara att försöka läsa noter och spela de där D-duren och A7-na som det kryllar av i boken. Genusperspektiv vore roligt att lägga på texterna, som är klart traditionella och väldigt enkla men rakt på sak på ett charmigt sätt. En favoritsång med teckning till är som följer:

Det var räven råttan och grisen
som skulle gå över isen
Men då kom där fram en gammal man
med stav i hand och jagade dem i land.

Den innehåller allt vad en berättelse skall i fråga om dramatik och har en förträfflig poetisk form och rytm och så är den sådär oförklarlig: Varför skulle de över isen? Varför kom den där snubben med en käpp? Svaret är jo för vi ska dansa en ringdans här. Varför skall vi dansa? Vi vill träffa människor, flickor, vi är sociala varelser.

Boken innehåller även dialektala uttryck, som ibland förklaras, så man kan öka på sitt ordföråd och ibland inte, detta exempel är oförklarat därför är det upp till er kära läsare att hjälpa mig "Dä´dansar en göing på Gedinge bro me´ lappade hosor å pregade skor. En göing en gärbo".

Den bjuder också på en exkursion bland långdansens och ringdansernas fackuttryck som snäckan, snigeln, lakristrullen, kanelbullen, cigarren…

Det är en trevlig bok i denna genere som Szymborska vurmade för och döpte till bredvidläsning.