Fotografiska porträtt – alla har vi stått där framför kameran och känt oss dumma. Var skall jag göra av händerna? Kan jag le, eller ser tänderna för fula ut?

Lars Grönvall har samlat ett antal porträtt från 20 års fotograferande. En del bilder har tagits på uppdrag, andra av egen lust.

Offentlighetens estradörer är mycket noga med hur de uppfattas. Björn Ranelid släpper ingen in på livet. Han håller halmhatten skyddande för bröstet. Horace Engdahl tar inte ens av sig hatten. "Var god visa mig tillbörlig respekt" tycks han säga. Harrison Ford drar av sitt sneda harrisonfordleende.

En trädgårdsmästare från Ystad, däremot, bryr sig inte ens om att dra upp gylfen när han blir fotograferad. En professor från Djursholm märkte kanske inte ens att det har gått en maska på hennes strumpa. Tore Skogman hoppar omkring och imiterar – Tore Skogman. Men Lars Grönwall lyckas fånga Tore, alltså den riktiga Tore i ett ögonblick när han rättar till slipsen.

Ibland lyckas fotografen tränga sig förbi masken – människans föreställning om sig själv. Ibland inte. Det kvittar lika. Ty även en välhållen mask kan vara avslöjande.

I Grönwalls bilder finns en önskan att visa upp människan som hon är, om så bara med en liten detalj. Bo Lundgrens genomtrevliga politikerleende skevar till lite i ögonvrån. Och så dom där händerna – nej man litar inte riktigt på den mannen.

Mikael Timm konstaterar i en inledande essä att "Människa söker människa". Och visst är det så – det räcker med att titta runt i en pressbyrås tidningshylla för att konstatera det. Från 90 % av tidskrifterna stirrar ansikten mot oss.

Att läsa av en medmänniskas försök att agera framför kameran är alltid lika intressant. Vi känner alla igen känslan.

Alltså: 45 porträtt på på kända och okända människor. Sök människan!