Ditotech, skapa kloner av dig själv med 24-timmars livslängd. Det ultimata slit-och-släng samhället. Ditos eller golems som dom också kallas utför sysslor du inte vill eller kan utföra själv. Och det bästa av allt, om du vill kan du ladda in ditots minnen och göra dom till dina egna när dygnet börjar närma sig sitt slut. Ditos kallar detta sin möjlighet till evigt liv.

Vi följer Albert Morris. En detektiv vars ditos tar på sig två motstridiga uppdrag. Detta får den ena diton att bryta kontakten med sitt original och därmed även chansen till ”evigt liv”. Vi får följa ditos som försöker spåra upp andra versioner av sig själv. Man brukar säga att det är svårt att gömma sig för sig själv och det stämmer fortfarande, den som förföljer dig har precis samma minnen som du och vet hur du tänker. En av de ditos vi får följa tror sig vara en frankie, ett frankensteins monster. En misslyckad dito som inte är en kopia av sin skapare utan en egen individ som har sina egna ambitioner och livsmål.

Möjligheterna med den här välden är oändliga. Man kan skapa ditos som inte är mänskliga för att tävla på arenorna mot andra kämpar. Om man förlorar är det bara att inte ladda in minnena. Om det nu inte är den typen av minnen man är ute efter förstås… Om det inte lockar att slåss kanske ett dygn som delfin i havet gör det?

Ditos har olika färger beroende på vilket syfte dom ska fylla. Standard ditos är gråa och klarar av de flesta uppgifter. Enklare sysslor lämnar man till en grön som inte kan känna lukt och smak (perfekt för städning). Man möter en uppsjö av ditos med olika färger, platina, lila, koppar, svart och till och med en i mocka. Svart/gulrutiga är naturligtvis taxichaufförer. Tråkigt nog märker man ingen större skillnad på ditos av olika färger. Dom beter sig nästan likadant allihop. Tråkig tycker jag, det hade blivit en mer spännande värld om man hade märkt lite större skillnader.

När man har ditos behöver man tydligen inte kriga längre och dispyter avgörs istället upp på minislagfält där lag med ditos tävlar mot varandra. Vinnaren får rätt till vad det nu var man var oense om. Detta om något visar att det är science fiction vi pratar om. Dessa krig har ersatt amerikans fotboll som den stora folksporten. Man får inte reda på om krigen avbryts för reklampauser men det skulle inte förvåna mig.

Känslan man får i Kiln People påminner lite om Asimovs robotserie eller en gammal deckare av Agatha Christie där man nästan kan lista ut vem skurken är. En riktig Who dunnit alltså. Det är ett genuint hantverk, välskrivet och väl genomtänkt.

Världen Brin skapar är som sagt var fascinerande och helt enkelt underbar och jag hoppas det kommer fler böcker i samma miljö. Tyvärr tappar historien lite tempo i andra halvan. Kommer det en uppföljare kommer jag definitivt att stå i kö för den. Har du inte läst något av Brin tidigare skulle jag rekommendera att du börjar med den första uplift-trillogin eller Earth även om Kiln People inte alls är ett dåligt val.

Även om Kiln People inte är Brins mästerverk visar den helt klart att han fortfarande är ett av de stora namnen inom SF. Det ska bli otroligt spännande att se vad han kommer ut med härnäst.