Göran Greider tillhör landets mer namnkunniga debattörer, och har rankats som en av landets mest inflytelserika opinionsbildare. Så vad kan vi nu förvänta oss, när Greider ger sig in i diverse debatter som rör glesbygden?

Det är en bok som inte kommer en dag för tidigt, för det är den här bilden av Sverige som verkligen borde lyftas fram mer. Hur stort värde är det egentligen som produceras på Östermalm? I Djursholm eller på Lidingö? På en konsultfirma eller på en IT-byrå? Vilken roll spelar det egentligen om marknadsnoteringarna går upp eller ner? Nej, de riktiga värdena, det som egentligen skapar vår välfärd, det skapas i mycket stor utsträckning i glest befolkade delar av landet. I avfolkningstrakter. Det är här rikedomarna finns – skogen, gruvorna, bruken – men trots det flyr folket. Det är den här paradoxen som Greider försöker förstå.

Men riktigt så enkelt är det inte heller. För samtidigt som många trakter avfolkas, så finns det en kraftig trend mot de-urbanisering. Allt fler flyttar faktiskt tillbaka ut på landet. Förvisso flyttar många (undertecknad hör dit) ut till ”tätortsnära glesbygd” – men det verkar i alla fall finnas någon drivkraft bort från de stora städerna, och ut på landet.

Han försöker också förstå hur det kan komma sig att vi på en gång kan ha så mycket, och så lite, skog kvar i Sverige. För å ena sidan har vi mer skog i Sverige idag, än vi har haft på mycket länge. Det är en bild som inte minst industrin själva vill måla upp. Men samtidigt, menar Greider genom utredningar han har läst och folk han talar med, så finns det egentligen mycket lite skog kvar. Det är förvisso en stor trädbevuxen areal, men det är väldigt lite riktig skog på den arealen. Skogen har förlorat det som gör det till skog, och utgörs numera mest av ett virkeslager på rot. Staten vill gärna – all vacker lagstiftning till trots – blunda för detta faktum, för i praktiken sitter staten och de stora bolagen ofta i varandras knä…

Och vargen då? Ja, vargarna är ju en ganska infekterad fråga i många glesbygdstrakter. Det är stockholmare – allra helst överklassfolk – som vill ha dem kvar. Ingen människa som bor inpå dem vill egentligen ha dem kvar. Det är i varje fall det första intrycket man kan få. Men Greider gräver djupare än så. Han försöker förstå varghatet som finns på många platser. Och han letar – och finner – också många som bor alldeles inpå varg, och som inte alls hatar eller räds den.

Och samtidigt som han argumenterar för att det är något visst med glesbygden, så hoppas han innerligt att det inte ska skapa en känsla av ”vi-mot-dem”. Det värsta som kan hända, skriver han, är att klassklyftor suddas ut, och att alla börjar betrakta sig som glesbygdsbor. Att alla, av rädsla för att bryta landsbygdens enighet, är tysta med vad de egentligen tycker. Som i frågan om vargen.

Som chefredaktör för Dala-Demokraten, en av de få kvarvarande vänstertidningarna i Sverige, har han under ett par års tid samlat intryck från Sverige – med stövlarna på, långt utanför storstädernas betong. Intrycken samlas nu i bokform – tillsammans med många tänkvärda reflektioner – och kan varmt rekommenderas.