Under 60-, 70- och 80-talen dominerades vardagen i Kaliforniens fängelser av svarta gäng, trots att svarta utgjorde och utgör en liten minoritet av delstatens befolkning. I slutet på 80-talet ändrades dock maktbalansen och numera är det ”the Mexican Maffia” som styr. I det gigantiska häktet Pitchess utanför Los Angeles utkämpades under 90-talet en serie extremt våldsamma upplopp som till sist fick svarta fångar och rättsaktivister att kräva rassegregerade avdelningar. Det för att förhindra situationer där dussintals mexikanska fångar kunde attackera en handfull svarta.

Den konservative författaren och tidigare presidentkandidaten Patrick Buchanan, som arbetat som rådgivare åt tre republikanska presidenter, tar inte upp det kaliforniska fängelsesystemet som exempel men i storsäljande boken Death of the West – How Dying Populations and Immigrant Invasions Imperil Our Country and Civilization hävdar han att gigantiska folkomvälvningar radikalt kommer att förändra framtiden för Ryssland, Europa och USA.

Västvärldens låga födelsetal i kombination med befolkningsexplosionerna i Tredje Världen och åtföljande massmigration norrut hotar enligt Buchanan att sakta och stilla men i princip oåterkalligen begrava den västerländska civilisationen.

1960 utgjorde – de då 750 miljoner – invånarna i Sovjetunionen, USA och Europa en fjärdedel av jordens invånare. I dag utgör de en knapp sjättedel, 2050 kommer de att ugöra en tiondel.

Mest bekant är läsaren antagligen med de ekonomiska effekterna av en åldrande befolkning, där allt färre arbetare försörjer allt fler pensionäer. Buchanan citerar uppgifter om att Europa kommer att tvingas öka skattbördan med 25% till 40% till år 2050 för att leva upp till dagens pensions- och vårdutfästelser.

Alternativt kan kontinenten importera arbetskraft. 169 miljoner människor till 2050 för att bevara samma arbetskraftstrolek som i dag, men hela 1,4 miljarder för att bevara relationen 4.8 arbetande per pensinär. Enligt Buchanan står således Europa inför valet att hårdbeskatta sin befolkning (”the fiscal equivalent of a nuclear winter”) eller att helt enkelt överlåta kontinenten åt en helt ny grupp människor.

I praktiken kommer förmodligen ett slags mellanting att bli resultatet, där en del av de ”försvunna” europeerna ”ersätts” av invandrare, men inte med tillräckligt många för att kunna undvika svåra ekonomiska påfrestningar. Det kommer i sin tur att leda till spänningar mellan en åldrande europeisk befolkning och en yngre invandrad sådan.

Oavsett vilket så torde det stå klart att Europas maktpolitiska marginalisering kommer att fortsätta. Det kommer inte att finnas resurser till att finansiera militära engagemang bortom Europas gränser och således kommer kontinenetens politiker att högljutt göra ingenting åt allting i världspolitiken.

Än dystrare är det för Ryssland som redan i dag har en snabbt krympande befolkning. Buchanan förutspår att illegala kinesiska invandrare kommer att ta över i princip hela Ryssland öster om Uralbergen, ett vidsträckt område som i dag befolkas av blott en handfull miljoner ryssar. Det är en förutsägelse som har gjort Buchanan till något av en kändis bland djupt oroade ryssar.

Även USA går mot en sorgesam framtid enligt Buchanan. Landet översvämmas av invandrare, lagliga och olagliga. De nyanlända har enligt Buchanan inte samma värderingar som dagens amerikaner. De assimileras inte med det amerikanska samhället och betraktar sig enligt Buchanan knapptr ens som amerikaner. Som ett resultat riskerar USA att balkaniseras. Redan i dag har Kalifornien ingen rasmajoritet och det är en utveckling som allt fler delstater kommer att få känna av, huvudsakligen p.g.a. den omfattande invandringen från Mexiko.

Buchanan har dock svårt att snickra ihop ett övertygande resonemang vad gäller konsekvenserna av dagens invandring till USA. Hans försök att påvisa balkanisering handlar mest om spanskspråkiga media och en studentrörelse som talar om att ”återerövra” den historiskt ”bruna” kontinenten från anglo-amerikanerna.

Det framstår dock som tämligen osannolikt att en majoritet eller ens stor minoritet av latino-amerikaner skulle vilja bryta loss sydvästra USA från resten av landet. Även om så skulle vara fallet så måste utbrytarna dessutom övertyga regionens även framledes talrika vita och snabbväxande asiatiska befolkning om det smarta i att göra det. Det förefaller dessutom synnerligen osannolikt att Mexiko-amerikaner kommer att finna det angeläget att inte bara underkasta sig regeringen i Mexico City utan dessutom stå för majoriteten av Mexikos skatteintänkter. Buchanans mardrömsscenario ter sig helt enkelt knappast lockande för någon berörd part.

Ironiskt nog har Buchanan själv medgivit att den dominerande gruppen inte alltid får som den vill i en demokrati. I en TV-intervju förklarade han att Quebec röstat nej till frigörelse från Kanada p.g.a. av icke-francofona invandrare som motsätter sig en sådan utbrytning.

Buchanan nämner inte heller att de största omvälvningarna antagligen inte kommer att äga rum i västvärlden utan i de länder där befolkningen faktiskt växer snabbt. Det finns all anledning att misstänka att de svåraste konflikterna i detta århundrade kommer att utspela sig i Asien, mellan Indien, Kina och allehanda muslimska stater.

Den katolske Buchanan skyller västvärldens befolkningsimplosion på kristendomens kollaps. Människor har ersatt gudstro med en enfaldig jakt på bekvämlighet, materiella tillgångar och flyktigt njutande. Buchanans tes är i princip att Västvärlden knullar medan Tredje Världen reproducerar. Den västerländska gudstrons nedgång skyller han enkelt uttryckt på feminister, kulturradikaler och homosexuella, grupper som alltid utgjort Buchannans favoritmåltavlor.

Hans argumentation är inte övertygande, om inte annat så av den enkla anledning att Buchanan sjäv inte har några barn och jag förmodar att han om någon motstått Mot-Kulturens förmenta dominans. Men frågan kvarstår: Varför är västerlänningar så ovilliga att ge liv åt en ny generation?