Jag liksom många andra kvinnor älskar tv-serien Sex and the City. Jag älskar Sarah Jessica Parkers, Kim Catralls, Kristin Davis och Cynthia Nixons underbara karismor, färgstarka personligheter, originella klädkreationer och inte minst de underbara män de stöter på i varje avsnitt – Carries pojkvän Aidan som nyligen försvann ur bilden var mina drömmars man personifierad. Men främst älskar jag den ständigt underliggande humorn.

Seriens kvinnor är egentligen ytliga satmaror på ständig jakt efter män, sex, glamour och makt. Men deras felbarhet är så starkt mänsklig. De är inte Felicity-präktiga, inte Glamour-iskt intrigerande eller Ally MacBeal-skt slätstruket vackra. De inspirerar till att stänka lite lysande färger och glamour och lite kvinnlig jävla-anamma-jag-ska-minsann-ta-vad-jag-vill-ha på livet. Trots att man inte ser ut som Elle MacPherson.

Bokens karaktärer – som egentligen borde vara synonyma med seriens – avskyr jag rätt och slätt bara. Den underliggande humorn – som även den borde vara synonym – är helt enkelt bortblåst.

Människorna i boken är de tråkiga, ytliga, konstlade och otrevliga människor man hoppas att man inte ska behöva träffa vare sig när man går på fest, restaurang eller strosar på stan. Kapitel efter kapitel består i hur män raggar upp fotomodeller, hur kvinnor över trettiofem försöker bli gifta, hur många fotomodeller som har legat med samma kille, hur män över femtio raggar upp sextonåringar, hur jobbiga modelljägarna egentligen tycker att fotomodellerna är…

Candace Bushnell själv hävdar att hon hoppas att läsaren ska förstå humorn och att de ska gå ut och göra något bra av sina liv istället för att leva som boken karaktärer. Toppenbra, Candace. Jag hade nästan funderingar på att gå till en porrklubb för att äta av ett svettigt smörgåsbord i sällskap med en modellfixerad bög, en modellfixerad expojkvän och en sol-och-vårande transvestit. Visst.

Visst finns det bra sidor med boken. Den diskuterar den mogna urbana kvinnans lustar på ett okonventionellt sätt. Innan Sex and the City fanns varken särskilt mycket litteratur eller media som intresserade sig för denna grupp. Idag fylls spaltmetrar och hela tv-tablåer med kvinnor på höjdpunkten av sitt sexuella liv, mycket tack vare Sex and the City och Candace Bushnell. Men som litteratur tyckte jag inte att boken var särskilt läsvärd.