Det var inte sånt här jag tänkte skriva när jag började med Svåra boken, men jag har nog blivit van att skriva ner vad jag tänker. Man tänker bättre då.

Lilling går i sexan och ingenting är längre så lätt som det var förr. Varför ska allt vara så svårt? För att försöka förstå vad som händer och kanske framförallt för att försöka förstå sig själv så börjar Lilling att skriva ner saker i en bok som hon kallar Svåra boken.

Svåra boken kan liknas vid en dagbok. Lilling skriver inte bara ner de svåra sakerna, man får även följa hennes tankar och funderingar. Saker man funderar över när man går i sexan. Ni vet, de där vanliga sakerna. Eller kommer ni inte ihåg vad det var som snurrade runt i ens värld när man var 12-13 år. Den här boken kan nog få er att minnas.

Men vad är det som gör att jag inte är övertygad? Vad är det som gör att jag inte känner att denna bok ger den beskrivning av de tankar jag hade. Jag funderar, läser om vissa stycken och funderar vidare. Nyfiket bläddrar jag mellan sidorna för att nå fram till vad jag saknar.

Och där! Just där är det! Min nyfikenhet! Jag vill veta mer. Vill verkligen veta vad hon tänker. Få följa upp hennes tankar. Inte bara konstatera att det finns saker som är svåra. Vill vara med om en utveckling. Vad händer? Är sakerna lika svåra hela tiden eller ändras de? Det kanske inte är samma saker som är svåra hela livet, eller är det kanske just det det är? Jag vet inte och förmodligen inte författaren heller, men jag skulle vilja veta vad Lilling, tjejen som går i sexan, tänker. Hur ser hon på de svåra sakerna? För det är trots allt så att även om man inte vet så tror man och man har en åsikt, och i den åldern, en ganska bestämd sådan.

Boken är mycket lätt läst. Ett enkelt språk och korta kapitel i dagboksform gör boken lättillgänglig. Kanske en bra bok för flickorna i sexan. Ge dem vars en och en penna. Låt dem skriva dit sina svåra saker. Låt tjejerna fundera och diskutera om vad som är svårt. Använd det tomma utrymmet i boken, stryk under och låt boken bli ett stöd för vidare fundering. Rita egna figurer och bli en del av boken.

De illustrationer som finns i boken idag är svarta lite kluddiga tuschteckningar som på ett charmigt sätt illustrerar texten. Bilderna påminner lite om Ole Lund Kirkegaards bilder. Roliga, enkla och lite fula. Man kan inte låta bli att gilla dem.

En enkel bok om svåra saker som låter sakerna vara svåra och ger inga svar, de får man fundera ut själv. Att skriva om svåra saker på ett enkelt sätt är inte lätt och det är kanske därför den ger ett lite mediokert intryck på mig.