Lennart Olsson har fotograferat broar sedan början av femtiotalet. Då, efter ett förödande krig, var arkitektur något som gav människor hopp inför framtiden. Byggandet av broar hade naturligtvis en speciell symbolisk laddning. Olsson påbörjade ett fotografiskt projekt som han har utvecklat under femtio års tid. Hans brobilder handlar om form. Eller som konstkritikern Ulf Hård af Segerstad formulerar sig i inledningen: ”Uttryck snarare än dokumentation, tolkning snarare än beskrivning.”

Boken är också en slags broarnas historia, från de förhistoriska stenblocken som bara lagts ut över en flod till dagens dinosaurieliknande halsar som slänger sig ut över landskapet. De svartvita bilderna är framställda i tre olika tekniker, silver-gelatin, fotogravyr samt gummitryck. De två sistnämnda härrör sig från fotografins barndom och ger en bild som påminner om ett grafiskt blad.

De senast tagna bilderna är naturligtvis från Öresundsbron, samma bro som Henrik Saxgren skildrar i sin bok Pylonia. Där Olsson ibland har reducerat broarna till tecken försöker istället Saxgren beskriva en bro som ett fantastiskt byggnadsverk skapat av människor. Människor på en farlig men också oerhört vacker arbetsplats. Suggestiva bilder visar upp det hårda arbetet, men det finns också bilder som visar den fröjd det måste ha varit att ta en stilla lunchrast högst uppe på en av pylonerna när vädret är lungt och solen skiner.

Brons storhet understryks av att han har använt sig av en panoramakamera. Detta ger också boken ett format som gör att den alltid kommer att sticka ut lite ur din bokhylla. Författaren Klaus Rifbjerg har skrivit en inledande text och boken avslutas med fakta om bron. Man får bland annat veta att det gått åt 32000 m3 betong samt att bron bemålats med 260 000 liter färg.